Socialdemokrater gläds förvisso också över den egna sidans regeringsinnehav. Men förväntningarna är sällan explicit stora; regerandet är mer av ett kontinuum; en sammanhängande helhet där regerandet i sig självt är en betydande del av förväntningarna.
Sveriges politiska borgerlighet har - i frånvaro av idogt regerande - ägnat sig betydligt mer åt idédebatt/idéprogram än vad man gjort på den socialdemokratiska sidan. I sina bästa stunder utvecklar S sina idéer utifrån vad regerandets verkligheter kräver. Därför är "socialdemokrati" ett rörligt och konjunkturkänsligt begrepp. Jag säger inte att socialdemokrati kan vara precis vad som helst. Men statsminister Tage Erlander var lika mycket socialdemokrat när han i sitt berömda tal 1961 slog fast att Sverige inte skulle bli en del av EG (senare EU) som vad Ingvar Carlsson var när han 1991 slog fast att Sverige borde bli medlem i EU.
Fredrik Johansson är en läsvärd krönikör på SvD: s ledarsida. Nyligen argumenterade han för att finansminister Elisabeth Svantesson och regeringen behöver en "långsiktig idé" för den ekonomiska politiken. (9/9) Det är förstås inte fel att tänka långsiktigt. Men efter några års regerande är det den korta sikten som dominerar. Kort sikt är ingen principsak utan kort och gott en nödvändig anpassning till verkligheterna. Ska den politiska borgerligheten på allvar träda in som naturliga regeringsbildare så krävs därför en öppenhet för den politiska verkstadens mångfald av möjliga idéer.
Inom socialdemokratin motsvaras borgerligheten av en vänsterfalang som skriver böcker, långa artiklar och som flitigt extraknäcker som uttolkare av den "sanna socialdemokratin" i de stora statliga och privata mediehusen. Likt den politiska borgerligheten har vänsterfalangen mycket begränsad regeringserfarenhet. På nyhetsplats i Aftonbladet (10/9) berättas om "interna S-krav på radikal sväng i den ekonomiska politiken" inför S partikongress 2025. Lite hårddraget kan S pragmatiska maktfördelning beskrivas som att vänstern lever upp på partikongresserna där orden står i centrum medan socialdemokratin i stort tar hand om verkligheternas politik. LO-ekonomen Torbjörn Hållö sammanfattar i Aftonbladet vad som gäller för alla regeringar här och nu: "Sverige fungerar inte och vi måste göra allt vi kan för att lösa dagens problem." Så hänger det ihop.