Vi behöver bry oss mycket mer om välfärdens resultat

Den tidigare Scaniadirektören Leif Östling slog igenom hos den stora allmänheten när han 2017 i en intervju med SVT slängde ur sig den retoriska frågan "Vad fan får vi för (skatte)pengarna?".


Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson  och socialminister Jacob Forssmed, båda KD, ser här (1/11 2022) hålla pressträff om "satsningar" i budgeten. Vilket det väl handen på hjärtat egentligen inte är frågan om.

Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson och socialminister Jacob Forssmed, båda KD, ser här (1/11 2022) hålla pressträff om "satsningar" i budgeten. Vilket det väl handen på hjärtat egentligen inte är frågan om.

Foto: Anders Wiklund/TT

Krönika2023-01-25 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efteråt beklagade Östling svordomen men vidhöll sina uttalanden i övrigt. Vilket har förstås gjorde och gör helt rätt i. Kanske var det hans bakgrund inom den norrbottniska socialdemokratin som i kombination med investerarens självklara intresse för om de satsade pengarna gör nytta, som styrde över hans moraliska kompass vid tillfället? 

I politiskt styrda organisationer är budgetens planer, målsättningar och löften allt, medan bokslutets uppföljningar om vad vi fick för pengarna mest ses som ett nödvändigt ont. Därför bör både offentliga och privata initiativ för mer och bättre uppföljningar och revisioner välkomnas med uppriktig glädje.

I efterbörden av den uppmärksammade intervjun med SVT drog han och ett antal andra namnkunniga personer igång "Kommissionen för skattenytta." Den (23 januari) riktade Leif Östling stark kritik mot den nya regeringen budget. Istället för att framförallt bry sig om hur de flera hundra miljarder skattekronor som redan används inom hälso- och sjukvården nyttjas så rullar man ut ytterligare några miljoner som förkläds till stora satsningar för att få bort "Flaskhalsar i systemet som skapar onödigt långa köer" (100 miljoner årligen), slå tillbaka den "ofrivilliga ensamheten" (75 miljoner årligen) och "öka tillgängligheten" (300 miljoner årligen) Sett till helheten står "satsningarna" för några örens påslag på varje hundralapp som redan finns i sjukvårdsbudgeten. De där pengarna kommer inte att göra någon skillnad för vårdens resultat. Det finns däremot tyvärr en del som talar för att resultatet blir att ytterligare några "utvecklare" och diffusa "halvchefer" hamnar på regionernas administrativa bemanningslistor.

I en mycket uppmärksammad artikel i Göteborgsposten (17 januari) visade sex läkare på Skaraborgs sjukhus svart på vitt hur andelen sjuksköterskor och undersköterskor stadigt minskar i Västra Götalandsregionens medarbetarkår medan de administrativa kadrarna utan koppling till vården (till exempel 600 "utvecklare") växer så det knakar. De skriver: "siffror i årsredovisningen, och vår egen erfarenhet från golvet talar för att Västra Götalandsregionen är ett slukhål där skattepengar leds bort från kärnverksamheter och dunstar i ett ständigt växande luftslott av meningslös verksamhet." 

Det här handlar inte om att vara för eller emot Leif Östling. Det handlar om att vi som gillar skattefinansierad välfärd behöver bry oss lite mer om hur pengarna används.