Med "vi" menar jag inte alla; här finns många uppfattningar och känslor. Med "vi" avser jag samhällsbärande företeelser som ekonomi, jobb, välstånd, välfärd, politik och längtan efter livet. De rituella pressträffarna med statliga myndigheter där det senaste dygnets döda rapporteras borde kompletteras med och balanseras mot återkommande pressträffar där vi påminns om hur många som lever.

Döden är djupt personlig på samma sätt som sorgen över den döda är personlig. Döden passar inte så bra som klumpsumma: Aha, bara 43 döda idag. Aha, de flesta döda var över 80 år. Aha, många av de döda var dementa. Aha, många av de döda skulle ändå ha dött inom några månader. Dagliga pressträffar som uppmuntrar sådana tankar är inte så bra för de humanistiska stråken i våra själar och i vårt samhälle. Människorna som dött blir till en klump; som om de inte hade levt intill alldeles nyss.

"Dö inte före din död", uppmanade den ryske författaren Jevgenij Jevtusjenko oss i sin fantastiska roman med just den titeln. Det är en bra strävan för var och en av oss. Att få ha sin död i fred är också en bra strävan. 

I statistiken är vi alla - levande som döda - bara streck och pinnar. Det är naturligtvis helt i sin ordning. I statistikers krets är det ett berömvärt, rationellt och professionellt beteende som skapar kunskaper, forskningsunderlag och framstegsmöjligheter. Men allt som är toppen i en profession behöver inte vara toppen i en annan profession. Höjden av kunskap på statens statistikbyrå är inte självklart höjden av kunskap då statens folkhälsomyndighet sju dagar i veckan kommunicerar hälsotillståndet i nationen.

PM Nilsson på DI: s ledarsida tar (17/5) upp det så ofta använda begreppet "våra äldre" som en viktig förklaring till äldreomsorgens negativa utveckling under flera decennier. Äldreomsorgen har inte blivit en egen profession. Barnomsorgens resa från barnpassning och till förskola med läroplaner, högskoledriven verksamhet, stigande respekt och löner; den resan har gått äldreomsorgen förbi. I "våra äldre" anar PM Nilsson ett paternalistiskt förhållningssätt till äldre människor som vore de ett "enhetligt kollektiv." Jag tror att han har rätt. Ord är viktiga. Orden kommer från tankar. Ord föder tankar. Det har betydelse i vilka ord som man startar sina tankeprocesser. Så tänk inte på äldre som våra eller som klumpar. Låt oss vara sina egna personer. Såväl i livet som i döden.