Dagens Nyheters ledarsida hoppas på en återkomst för den "ekonomiska debatten" när Coronasamhället väl är så pass genomlevt att det offentliga Sverige upphör att flockas runt dagliga presskonferenser där dödsdebatten står i centrum. (26/4)
DN tycker sig se tecken i opinionsmätningar och i partiernas aktuella beteenden som indikerar att Socialdemokraterna och Moderaterna är på väg att återta rollerna som självklara statsbärande partier i landet.
Ledarsidesskribenterna rensar i historien: På "1900-talet" hade S och M en "järnaxel" för stram migrationspolitik. På 2010-talet styrdes dagordningen av "invandring, integration, kultur och identitet", vilket framförallt var hemmaplansfrågor för SD och MP.
Men "nu är det nya tider" utropat DN och ser framför sig en debatt om välfärd, sysselsättning och om ekonomisk politik för att dämpa den kris som Coronapolitiken orsakat i Sverige och i världen. Den liberala ledarsidan gläds inte minst åt att Sverigedemokraterna, så här i farstun till den nya tiden, "dalar i opinionen" till positionen näst största parti efter S som gjort ett ryck uppåt.
Jag delar DN: s längtan efter nya tider. Att det snabbast växande partiet, rentav kanske det största partiet, intill alldeles nyss var ett invandringskritiskt parti; det är naturligtvis helt uppåt väggarna och ett uttryck för att det finns stora problem i samhället. Politiken och mediedebatten kan från och till ockuperas av låtsasfrågor och av marginella påhitt. Men sådant är mest irrbloss och underhållning som snabbt försvinner från dagordningen.
För frågor som rör verkliga och påtagliga problemförhållanden på marken gäller dock det motsatta: De går inte att städa bort genom att makthavare i politik och media försöker få debatten att handla om något annat och mer välbekant.
Invandring är inget bra huvudämne för samhällsdebatten; det vet vi sedan gammalt. Därför är det en central uppgift för de dominerande partierna att sköta invandringspolitiken på ett sådant sätt att hälsan tiger still. Den uppgiften är kvar att lösa. Jag har också svårt att känna någon förtröstan i DN: s antagande att vi nu är på att skaffa oss andra och större problem på marken - nedläggningar, konkurser, massarbetslöshet, vårdkollaps - som kommer att tränga undan invandringen från människors medvetande.
Liberaler har ofta en övertro på debattens betydelse för verkligheterna. Jag är stöpt i en annan och mer handfast form där det är verkligheterna som i grunden styr över våra tankar. Och inte tvärtom. Därför gärna nya debattämnen. Men först lite bättre ordnade verkligheter.