Värt att försvara även om det skulle bli vedervärdigt

Svenska män och kvinnor söker sig nu till Hemvärnet i aldrig tidigare skådade skaror.

En hemvärnsövning någonstans i Sverige. Heder åt alla dessa män och kvinnor som visar vägen för oss andra.

En hemvärnsövning någonstans i Sverige. Heder åt alla dessa män och kvinnor som visar vägen för oss andra.

Foto: Anders Jagemo

Krönika2022-03-22 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I ett reportage i Svenska Dagbladet (20 mars) skildras en hemvärnsövning ute i de "sörmländska skogarna" där det övas med pansarskott - likadana som den svenska riksdagen nyss skickade iväg till Ukraina. Fast i Sörmlandsskogarna skjuts det ännu mest med lösa skott. Men övningarna blir alltmer skarpa. Kriget som pågår endast 1000 kilometer bort från Sörmlandsbataljonen ger ett ökat allvar och en annan skärpa åt övningarna. 

Krig är vedervärdiga händelser för alla som drabbas av dem. Krig sprider död, skräck, ångest och hat. Krig står för allt sådant som förstör och river ner samhällen och sådant som tvingar ut miljoner människor på vägarna för att försöka rädda sina och barnens liv och framtid. Att så långt det bara är möjligt försöka undvika krig är därför alltid klok politik som ofta är värd en och annan hanterbar eftergift. Men om det nu skulle bli så - som människorna i Ukraina nu upplever - att ens land blir anfallet militärt så tror jag att det outhärdliga blir mer uthärdligt om man har möjligheten att som hyfsat tränad soldat kunna försvara sig och de sina med vapen i hand. Min egen militära underofficersutbildning ligger nu väldigt långt tillbaka i tiden. Skulle det bli nödvändigt så hoppas jag i vart fall kunna göra någon nytta. Kanske som i Benjamin Dousas berättelse från gränsen mellan Polen och Ukraina häromdagen. Dousa och hans kamrater har kört ner materiel och förnödenheter till stöd för Ukraina och Benjamin Dousa berättar hur de bär de tunga lådorna med dieselgeneratorer och mediciner över till en buss som ska åka in i Ukraina: "Vi frågar drygt 60-årige Igor om han behöver en paus, men får till svar: ”No break. War”. Igor är en bra förebild för mig.

Hemvärnssoldaterna kan göra betydligt större nytta än så. Mina tankar går framförallt till de hemvärnssoldater och officerare som i alla tider har lagt kvällar och helger på att hålla sig stridsberedda ifall kriget skulle komma. De som övade på att skydda flygplatser, minera hamnar, plocka isär och sätta ihop sina vapen i mörker och på att oskadliggöra fiendens stridsvagnar med pansarskott. Alla de som övade medan många av oss andra log lite i mjugg åt de udda grönklädda människorna medan vi ägnade oss åt viktigare saker. Heder åt hemvärnet kort sagt. Och heder åt alla som nu har valt att rycka in. Vårt land är värt att försvara. Även om det blir vedervärdigt.