Grovt språk har ersatt effektiva regleringar. Så är det tyvärr när det kommer till invandringspolitiken i Sverige. Tidigare generationer av socialdemokrater och moderater insåg behovet av att hålla det latenta invandringsmotståndet borta från förstasidor och riksdagsdebatter. Avsikten var inte att mörka eller manipulera verkligheterna i syfte att föra medborgarna bakom ljuset. Avsikten var istället att verka i andan av ordspråket "Hälsan tiger still." Med andra ord såg socialdemokrater och moderater, allt som oftast i harmoni med Centerpartiet, till att hålla invandringen nere på så pass låga nivåer att det inte uppkom stora sociala konflikter eller andra påfrestningar av "vi-mot-dom-karaktär." Det fungerade bra.
Under ett par decennier efter andra världskriget var det i stort arbetskraftsinvandring som gällde. Här fanns inte minsta risk för det slags "bidragsturism" som den tidigare statsministern Göran Persson varnade för under sin tid i ämbetet i början av seklet. Invandrarna arbetade ofta mer och flitigare än svenskarna. När arbetskraftsinvandringen under 1970-talet i allt väsentligt ersattes av asylinvandring gick det också bra. Sverige tog emot människor på flykt från krig och elände utan att för den sakens skull skrämma den svenska samhällsordningen på flykten.
Vi kan se att antalet beviljade uppehållstillstånd från 1980 och tjugo år framåt ligger mellan ungefär 10- och 40 000 per år; med undantag för ett större antal under ett par år på 90-talet då vi tog emot människor på flykt från krigen i det sammanfallande forna Jugoslavien. Under några år guppar antalet lite upp och ner mellan 50- och 60 000 tillstånd per år. Åren 2006 och 2007 beviljas 86 000 uppehållstillstånd. Sedan dess har vi varje år legat på högre nivåer än så. Många år mycket högre än så. 2022 blir sannolikt inget undantag. Utan att räkna människorna från Ukraina som får skydd i Sverige enligt EU: s massflyktsdirektiv så har Sverige beviljat ungefär 60 000 uppehållstillstånd fram till sista juli i år.
Jag kan inte exakt sätta fingret på varför S och M och även C övergav sina forna och kloka hållningar i invandringspolitiken i början på seklet. Nya generationer politiker med nya värderingar? Konkurrens om vem som är bäst på att ta avstånd från SD? Hur som helst har vi dragit på oss stora problem. Som dessvärre fortsätter att fyllas på. Den svenska samhällsordningen skälver inför en svart arbetsmarknad, brutala parallellsamhällen i förorter och småorter, gangsterkriminalitet på gatorna och inför ett alltmer grovt politiskt språkbruk.