SD lämnar nu delvis sitt valvinnande och framgångsrika utanförskap för att istället gå in i en flock av partier. Det är ett stort och vanskligt steg där man inte kan ta utgången för given. Och på kort sikt går det heller inte att backa tillbaka. Det bråkstakevakuum som uppstår när SD gradvis lämnar sin ”Det är vi mot resten” attityd tas nämligen raskt över av Vänsterpartiet; ett parti som nu är ensamt kvar i den ytterkantspartifålla som Annie Lööf placerade dem i då Januariavtalet snickrades ihop. Söndagskvällens partiledardebatt visade att partiledaren Nooshi Dadgostar kommer att göra vad hon kan för att plocka upp Jimmie Åkessons avlagda mantel som ”sanningssägare” visavi etablissemanget. Vi får väl se hur det går. Jimmie Åkesson och SD har vunnit sina lagrar på att företräda folkliga och djupt förankrade uppfattningar om vad som är rätt och fel när det gäller invandring. Nooshi Dadgostar har mer aparta hjärtefrågor. Söndagskvällens attack mot statsminister Stefan Löfven för att han bidrar till våldet mot kvinnor genom att tillsammans med ”de här partierna” införa ”marknadshyror” har nog lite svårt att lyfta utanför den troende kretsen. Men hennes tonläge och attityd var oppositionell mot allt och alla. För sådant finns alltid ett visst utrymme i politiken.
Jimmie Åkesson och SD ska nu försöka få med sig sitt starka väljarstöd in i ett slags högerblock vars möjlighet att erövra regeringsmakten förmodligen bygger på att det lilla liberala partiet klarar sig kvar i riksdagen vid nästa års val. Därför var det Liberalerna som stod i centrum för den första överenskommelsen mellan de fyra partierna i moderatledaren Ulf Kristerssons regeringsalternativ. Uppgörelsen presenterades några timmar före söndagens partiledardebatt och gäller invandringspolitiken. SD och KD skickade ut pressmeddelanden om att de kommit överens om att sluta upp bakom Nyamko Sabunis hållning i dessa frågor. Vilket är ett vågat steg för SD och Åkesson: Vill SD-väljarna ha en ”lite bättre” invandringspolitik eller vill de ha allt eller inget? Tursamt nog för Sverigedemokraterna så är många betydelsefulla åsiktsaktörer – till exempel statsminister Löfven och DN: s ledarsida – mycket angelägna om att beskriva uppgörelsen om invandringspolitiken som en seger för SD. ”M och L lägger sig platta för SD”, skriver DN. ”Åkesson håller i taktpinnen”, säger Löfven. Det stora här är närmast det rakt motsatta. Åkesson lägger sig inte platt men han gör sig mindre bred i och med att han lämnar över taktpinnen till Sabuni/Kristersson i sitt partis dominerande hjärtefråga.