Utanförskapets hot och våld tränger sig in i samhället

Staten har många ungdomshem. Här är entrén till ett av dem. Huruvida hot och våld är mer eller mindre förekommande just här; det förtäljer inte historien.

Staten har många ungdomshem. Här är entrén till ett av dem. Huruvida hot och våld är mer eller mindre förekommande just här; det förtäljer inte historien.

Foto: Marcus Ericsson/TT

Krönika2021-03-10 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Radions Ekoredaktion rapporterar om ett stort och växande antal anmälningar om hot och våld inne på de statliga ungdomshemmen. På hemmen finns ungdomar som omhändertagits av sina kommuner av sociala skäl som dålig hemmiljö, våld, droger, kriminalitet och annat elände. Den statliga huvudmannen organiserar även så kallad sluten ungdomsvård dit unga grova brottslingar - mördare, våldtäktsmän, gängkriminella, narkotikahandlare - skickas istället för att sättas i fängelse.

Det gamla ordspråket lär oss att "var ska sleven vara om inte i grytan". Översatt till verkligheten på ungdomshemmen betyder det att våld och hot självklart är en integrerad del av tillvaron på ungdomshemmen eftersom ungdomarna kommer från en värld av allvarligt hot och våld. Dagens Nyheter (9/3) ger ett aktuellt exempel ur gangstervärldens verkligheter för unga män. En sjuttonåring som var åtalad för medhjälp till mord på en annan kriminell person skulle ha gått upp i Södertörns tingsrätt som i går. Men han sköts ihjäl i förra veckan. Samma öde drabbade tidigare den 18-åring som var misstänkt för samma mord som 17-åringen misstänktes vara inblandad i. Båda två var omhändertagna av socialtjänsten då de mördades. Hade 17-åringen inte skjutits ihjäl utan dömts för mord i Södertörns tingsrätt så hade han mycket sannolikt dömts till sluten ungdomsvård på någon av statens ungdomsinstitutioner. Hur harmonisk och våldsfri den vistelsen blivit kan vi idag bara spekulera om. Det jag tidigare sett av gangstersamhällets och utanförskapets hårda inskolning av människor talar emellertid starkt för att placeringen av den unge mördaren inte hade blivit en solskenshistoria; även om sådana glädjande nog inträffar då och då. 

De statliga ungdomshemmens utsatta läge är bara ett av många tecken i tiden på att det har gått för långt. Det svenska samhället - civilt och offentligt - förmår inte längre att vara kompensatoriskt för våld och elände på det sätt som krävs för en god samhällsutveckling. Trycket på skolor, socialtjänst, sjukvård och polis ökar konstant och undanträngningseffekterna är växande. 

Det är mycket som behöver göras för att det svenska samhället ska kunna komma i kapp. En oprutbar insats är att begränsa invandringen till ett absolut minimum för många år framåt. För samhället i stort gäller samma sak som i en skola: Antalet som ska kompenseras socialt, ekonomiskt och kulturellt har stor betydelse för resultatet. Och de statliga ungdomshemmen ska befrias från grova brottslingar. De ska istället avtjäna långa straff på säkra anstalter.