Arbetslösheten är relativt låg för inrikes födda svenskar

Vi behöver göra något helt annat än vad vi gjort och gör om det ska bli ordning och reda på arbetslinjen i Sverige.

En sammanfattning av den senaste Arbetskraftsundersökningen (AKU) från den officiella statistikmyndigheten SCB visar på hög arbetslöshet. Men i politiken finns knappast arbetslösheten med ens på ett hörn. Märkligt? Eller kanske inte så märkligt?

En sammanfattning av den senaste Arbetskraftsundersökningen (AKU) från den officiella statistikmyndigheten SCB visar på hög arbetslöshet. Men i politiken finns knappast arbetslösheten med ens på ett hörn. Märkligt? Eller kanske inte så märkligt?

Foto: SCB

Krönika2024-08-31 04:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nyligen kom SCB: s stora Arbetskraftsundersökning. 8, 3 procent av arbetskraften (ungefär 75 procent av alla mellan 15 och 74 år ingår i arbetskraften) är arbetslösa. De som varit arbetslösa mer än 27 veckor och räknas som långtidsarbetslösa utgör en betydande del av den totala arbetslösheten som i sin tur har växt med nästan 90 000 personer sedan juli 2023. Den politiska uppmärksamheten på den för svensk del ovanligt höga arbetslösheten är emellertid mycket blygsam.

Förvisso har både arbetsmarknadsminister Johan Pehrson på en pressträff och den socialdemokratiska oppositionen i form av ännu obearbetade reformförslag från interna arbetsgrupper, nyligen lyft upp arbetslöshetsproblemet. Men frågan känns inte alls het och angelägen.

Den höga arbetslösheten borde självklart vara en politikpräglande stridsfråga. En fungerande arbetslinje hänger intimt ihop med en fungerande välfärdsstat som förmår att finansiera såväl vård, skola, omsorg som försvar, fängelser och järnvägar på ett tillfredsställande sätt. 

Den växande långtidsarbetslösheten har dessutom alltmer karaktären av att vara toppen på ett isberg. Hundratusentals människor i Sverige (studenterna oräknade) i arbetsföra åldrar är med SCB: s ord "latent arbetssökande"; de ingår inte i arbetskraften och hade kunnat arbeta men har inte sökt något arbete. Enligt SCB: s statistik motsvarar de arbetslösa, undersysselsatta och de latent arbetssökande "635 000 heltidsarbeten med 40-timmarsvecka." Hur man än vrider och vänder på det så talar vi således om ett stort och tungt samhällsproblem.

Det kan vara så att politikens och medias ointresse för arbetslösheten beror på att problemet har ändrat karaktär på senare tid. Arbetslösheten är relativt låg (cirka 5 procent) och självförsörjningsgraden relativt hög (77 procent) bland inrikesfödda och västerländska invandrare. För invandrare med icke-västerländskt ursprung är däremot självförsörjningsgraden endast 44 procent och arbetslösheten ligger på dryga 20 procent för invandrare från Afrika och Asien.

Den tänkbara olusten att påminna om invandringsmisslyckandet får dock inte hindra stora och effektiva reformer för fler människor i arbete. Sveriges samhällsmodell ligger i farozonen. Ett förslag från S arbetsgrupper lyder kort och gott: "Arbetsförmedlingen läggs ned och Myndigheten för arbete och produktivitet (MAP) inrättas." Utan att ta ställning i sak så instämmer jag i tankebanan: Vi behöver göra något helt annat än vad vi gjort och gör om det ska bli ordning och reda på arbetslinjen i Sverige.