Alltsedan hon valdes till partiledare för Liberalerna för drygt ett år sedan har hon riktat in sig på Sveriges "utsatta områden." Hon plockar fram partiets gamla "utanförskapskartor" från millenniets början där framförallt Lars Leijonborg och Mauricio Rojas gjorde en berömvärd insats för att lyfta fram de nya och nygamla socialpolitiska problem som växte fram i den stadigt ökande invandringens släptåg. Partiets rapport "Utanförskapets karta" har nu sexton år på nacken men är fortfarande förfärande aktuell. 

Torsdagen 2 juli tog Nyamko Sabuni till orda på DN Debatt: "En ny underklass växer fram och vi ser nu, i vissa områden i Sverige, en återgång till ett Fattigsverige. Det går inte blunda för denna utveckling. Människor som fastnar i utanförskap har begränsade möjligheter att bygga en framtid för sig och sina barn."

Som pandemins härjningar i Sverige har visat så är utanförskapet även dödligt; i rent bokstavlig mening. I en rapport som Läkartidningen nyligen presenterade jämförs överdödligheten i de stora invandrargrupperna från Somalia, Syrien och Irak med läget för infödda svenskar och invandrare med rötterna i Norden, övriga EU och Nordamerika. Skillnaderna är enorma. Forskarna sammanfattar sina resultat: "Det är uppenbart att svagt etablerade invandrargrupper har drabbats oproportionerligt hårt, såväl bland medelålders som äldre. För att ge ett perspektiv på vad detta innebär skulle en överdödlighet på samma nivå, om den hade drabbat befolkningen som helhet, motsvara mer än 4 000 extra dödsfall i åldersgruppen 40–64 år och 40 000 bland dem över 65 år."

Liberalerna har med hjälp av Riksdagens Utredningstjänst bearbetat statistik från Eurostat och har på så vis fått fram uppgifter som visar att Sverige sticker ut: "Utrikesfödda med oroande låga inkomster" utgör sju procent av den vuxna befolkningen i Sverige. Vilket är betydligt högre än i till exempel våra grannländer och i Tyskland.

Jag har svårt att se någon viktigare uppgift för svensk politik under det kommande decenniet än att gå i närkamp med det nya Fattigsverige. Regeringsbärande partier kan inte längre tassa fram som på äggskal av rädsla för att stöta sig med flummiga småpartier och identitetspolitiska aktivister och/eller av rädsla för att tillstå att viss kritik från SD har varit korrekt.  

Problemen är allvarliga men inte oöverstigliga. Sverige behöver en stabil och konkret socialpolitik utan förnekelse och utan flum. Omfattande utanförskap är det största hotet mot välstånd och välfärd.