Justitieminister Gunnar Strömmer meddelade i början av året att "regeringen nu startar arbetet med att ta fram en motsvarande nationell strategi mot den grova organiserade brottsligheten. Vi måste få till en helt annan samlad systemkraft för att trycka tillbaka de kriminella gängen." (Anförande på Folk och Försvar 10 januari 2023)
Jag önskar honom all framgång. Gunnar Strömmer har en fördel jämfört med sin företrädare. Strömmer företräder en framförhandlad majoritet i riksdagen som drar åt samma håll på hans ansvarsområden. Han slipper märkliga "januariavtal" och sådant. Han kan forma den "helhetens moral" som bör hållas levande i en nationell strategi. Sådant som omdöme och moral är förvisso gravt underskattade värden i ett offentligt Sverige som under lång tid varit upptagna med att projektarbeta fram "värdegrunder" för allt och inget. Men kanske kan Gunnar Strömmers nationella strategi mobilisera tillräcklig "systemkraft" för att få till väsentliga förbättringar?
Statsvetaren Katarina Barrling tar i en klok text om liknande spörsmål ansats i det uppmärksammade fallet från 2021 då justitiekanslern (JK) beviljade en ung man som dömts för våldtäkt ett skadestånd om 840 000 kronor. Skälet var att han suttit frihetsberövad för lång tid i förhållande till sin ålder. Skadeståndet blev mycket ifrågasatt även av jurister. Barrlings poäng är dock att "man behöver inte vara vare sig jurist eller moralfilosof för att finna att, oavsett hur juridiskt korrekt beslutet är, ett skadestånd om 840 000 kronor till en dömd våldtäktsman kan framstå som omoraliskt." (Axess 2021)
Dagens Nyheter uppmärksammade nyligen att JK år 2022 betalade ut 97 miljoner kronor till anhållna/häktade personer som sedan inte dömts. En stor del av pengarna går till kända gängkriminella män vars affärsidé ju är att inte säga ett knyst när de åker fast. Till exempel fick den våldsamma gängledare som sköts ihjäl i ett köpcentrum i Malmö förra sommaren, "748 235 kronor från JK under sina sista tre år i livet."
En JK - och alla andra i rättsstatens tjänst - behöver kort sagt ha omdömesförmåga. Och medger inte dagens regelverk omdöme/moral så bör Strömmers nationella strategi se till att ändra på det. Utan rimlig förankring i en bred samhällsmoral om vad som är rätt och riktigt tappar rättsstaten lika mycket i medborgerligt stöd som vad den förlorar i effektivitet och brottsuppklarning.
