Nyamko Sabuni har svårt att ta plats i partiledardebatten och i opinionen.
Partiledardebatten i Agenda på söndagskvällen började med det förväntade beskedet att Jonas Sjöstedt inte menade allvar med sitt hot att fälla regeringen på grund av de förändringar av Lagen om anställningsskydd som ska genomföras på det ena eller andra sättet. Alla inblandade - utom liberalernas Nyamko Sabuni - "lurvade" till sitt språk (för att låna ett ord av Jonas Sjöstedt) vilket tyder på att Annie Lööf, Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt har kommit överens om att ta det så vackert under "några veckor" då remisser och arbetsmarknadsparterna ska väntas in. Vilket väl är självklart att göra, kan man tycka.
Nyamko Sabuni stod fast vid det ursprungliga beskedet om att Januariavtalets skrivningar om arbetsrätten ska genomföras. Hur det blir med den saken är dock skrivet i stjärnorna. Någon regeringskris i frågan är det däremot inte frågan om. Krisen finns väl snarare i Liberalerna. För dagen är det mycket svårt att se hur Nyamko Sabuni och Liberalerna ska kunna hitta sig en valbar nisch fram till nästa val.
Jonas Sjöstedt visade sig ha löst krut i puffran när det gällde misstroendeförklaring.
Det politiska spelet runt Lagen om anställningsskydd gör att de stora frågorna om rekordarbetslösheten och om de hundratusentals permitteringar och varsel som drabbar Sverige och svenskarna just nu, har hamnat helt i skuggan i den politiska debatten. Det är illavarslande. Coronaeffekterna på jobb och ekonomi borde självklart vara ett huvudtema i en partiledardebatt 2020.
Per Bolund pratar mycket och fort men det fastnar liksom inte. Tveksamt om det bär över riksdagsspärren för MP.
De stora nutidsfrågorna i människors samhällsmedvetande är lag och ordning och invandring/integration. Kriminaliteten utgjorde ett eget avsnitt i partiledardebatten. Diskussionen visade att splittringen i perspektiv och förståelse är stor och bestående. Debatten hämmades till dels av att programledarna på detta avsnitt - liksom då klimatet och Lagen om anställningsskydd diskuterades - ville pressa in diskussionen på de exempel som redaktionen tagit fram.
Stefan Löfven visade i Agenda att det är han som bestämmer. Sjöstedt och Lööf följer honom.
Jag har svårt att förstå varför partiledarna för Sveriges riksdagspartier ska behandlas på det här barnsliga sättet. Partiledarna borde väl bedömas vara mogna nog att själva välja vad de vill tala om och vilka argument de vill använda? Partiledare ska avkrävas kompetensen att förklara och beskriva linjer och strukturer i politiken i stort. Att knyta upp diskussionen till vad som ska göras för att "Hassan 13 år som tröttnat på skolan inte ska bli rekryterad av äldre kriminella" är ett sätt att förminska och fördumma diskussionen. Inte därför att trettonåringar som eventuellt är på väg in i kriminaliteten är oviktiga; långt därifrån. Men frågan om den våldsamma gängkriminalitetens samhällshotande påverkan har många allvarliga infallsvinklar som inte går att privatisera på det viset. Jag vet inte om det var Hassans "fel" eller inte men debatten om kriminaliteten lyfte inte under partiledarkvällen i SVT.
Ebba Busch var som vanligt en framträdande person när det kommer till debatter i tv.
Äldreomsorgen ägnades den sista halvtimmen av programmet. Det var nog den mest positiva delen av debatten ur ett medborgerligt samhällsperspektiv. Det kommer att bli förbättringar och förstärkningar för de äldre som är i behov av vård och omsorg. Samsynen om detta syntes vara stor och stark i partikretsen.
Annie Lööf uppträdde mer som en regeringsledamot än som något annat i kvällens debatt. Vilket indikerar att hon har något på gång med Löfven.
Mitt allmänna omdöme om debatten är att den inte gav särskilt mycket mer än beskedet om att Jonas Sjöstedt inte menade allvar med att försöka fälla regeringen.Vilket väl de flesta redan anat. Och vilket de flesta väl är ganska tillfreds med. Det är mindre är två år kvar till nästa ordinarie riksdagsval. Jag tror att såväl medborgare som regeringsbildande partier har allt att vinna på att alternativen får ligga till sig lite och mogna fram till september 2022.
Jimmie Åkesson hade nog en okej kväll i Agenda. Han fick sagt det han ville.
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet behöver pröva sina vingar precis som Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna behöver göra på sin kant. Liberalerna och Miljöpartiet behöver å sina sidor lägga all kraft på att få vingarna att bära över spärren till riksdagshuset i nästa val.