Pihl (28 mars) förväntar sig inte "interna diskussioner inför öppen ridå" á la Liberalerna, men av "demokratiska skäl" efterlyser hon lite mer av insyn i hur partiets "politikutveckling" egentligen går till. Men icke: "Det är alltid locket på. Det kommer aldrig ut något. Socialdemokraterna har aldrig fel, har aldrig haft fel och gör aldrig fel."
Själv är jag likt så många andra arbetarbarn i min generation född in i socialdemokratin; mitt i rekordårens storhetstid och samhällsuppbyggnad. Genom sin enorma dominans i politiken och i samhällsförvaltningen i stort under hundra år har Socialdemokraterna utvecklats till ett slags hyggligt och folkligt maktsystem som de flesta, ofta på ett omedvetet plan, tar för naturligt. Socialdemokraterna är inget "parti bland partier" utan mer "dom som har hand om det." Partilivet är en andrahandsfråga i sammanhanget. Vilket gör att andra partier kan ha svårt att förstå socialdemokratin. Man går vilse i spegeltänkandet; utgår oreflekterat och omedvetet från att andra tänker och fungerar som man själv fungerar och tänker.
Den som nästan alltid är i regeringsställning sköter sin politikutveckling medan man regerar. I de bästa av tider sker politikutvecklingen glidande och uttalat reformistiskt. Steg för steg flyttar sig politiken så sakta till nya positioner och ståndpunkter. Den långsamma rörelsen gör att man sällan behöver tala om att man nu har ändrat sig eller att den tidigare ståndpunkten var fel. I det långa loppet har socialdemokratin liksom "alltid" tyckt så här.
De många "tvärvändningarna" på senare tid sätter maktsystemet på svåra prov. Reformismen har kanske inte gått förlorad men den är illa klämd. Ryckigheten i regerandet är den avgörande förklaringen. De åtta åren med Reinfeldts alliansregering höll på att ta knäcken på Socialdemokraterna. Men S räddades av Sverigedemokraterna som klev in i riksdagen 2010 och "stal" majoriteten från Reinfeldt. Och nu har Kristersson med hjälp av just SD tagit över rodret.
Ett maktsystem utan daglig maktutövning på agendan lever farligt. Man kastar sig mellan "framtidspartiet" och partiet för ett "Sverige som är mer som Sverige." Nu har Magdalena Andersson satt igång ett samhällsanalysgrupparbete för att syresätta oppositionstiden. Det är bra. Socialdemokraterna behöver hitta tillbaka till reformismen. Och det är inte fel att nån gång tillstå att man haft fel och att man till och med ändrat sig.