Det pågående toppmötet i EU har en diger dagordning: "Coronapandemin, Klimatutsläppsmål för 2030, Antiterrorism, EU och Turkiet, EU och USA, EU och Storbritannien och kompromiss med Polen och Ungern om EU-budget."

Det finns dynamik och dynamit i varenda en av diskussions- och beslutspunkterna. En sak som tilldragit sig stort intresse under ett antal år är konflikten mellan EU-kommissionen och medlemsländerna Polen och Ungern. Konfliktens kärna handlar om den rättsstatliga utvecklingen i de båda länderna. EU är ju till stora delar just ett rättsligt samarbete och medlemsländerna måste kunna lita på varandra, att de andras rättssystem är oberoende och opartiska.

På den alltid innehållsrika europaportalen.se finns en rättsstatlig ranking som utförts av "World justice project". Organisationen  har mätt och vägt de europeiska ländernas rättsstatlighet ur en rad olika aspekter. Det visar sig att Danmark är det mest rättsstatliga landet av alla. Turkiet kniper sistaplatsen. Skillnaderna mellan bäst och sämst är stora. Danmark når upp till 8992 poäng medan den turkiska staten får nöja sig med 4238 pinnar. 

Den största poängen - i mina ögon - med listan är dock att den ganska tydligt visar på EU: s betydelse för den rättsstatliga utvecklingen. Georgien och Nordmakedonien har visserligen knött sig in på listans nedre del och spräckt EU-dominansen något. Annars är det faktiskt så att de riktigt rättsstatliga problembarnen är länderna utanför EU. Polen har flera EU-länder bakom sig i rankingen medan Ungern tar hand om sistaplatsen bland de 27 medlemsländerna i Unionen. 

På det pågående toppmötet tas rättsstatsbråket mellan EU och Polen och Ungern upp under punkten om "kompromiss om EU-budget." Polen och Ungern vägrar godkänna budget och Coronabistånd om inte EU dämpar sina hot och krav gentemot ländernas rättsstatliga vandel. De alltmer tvillinglika ledarsidorna i DN och Aftonbladet sätter sig på de höga moraliska hästarna. Ut med "diktatorn" i Ungern skriver Aftonbladet medan DN slår fast att "nu eller aldrig måste foten sättas ned." Så kan man tycka. Självklart ska inte EU sitta med armarna i kors och titta på. Men vad blir bättre av att kasta ut problemländerna och prisge dem åt Ryssland - näst sist på rättsstatliglistan - och/eller Kina? Tyskland har förhandlat fram en kompromiss med Polen och Ungern. Det är bra. Men får ta det med lämpor. Två steg framåt och ett steg bakåt är en alldeles lagom marschtakt för det allra mesta. Moralister och uteslutare gör däremot sällan någon större nytta; mer än att putsa det egna präktiga egot.