Pandemin har sannolikt haft betydelse för i hur stora flockar som väljarna har samlats runt de åtta olika riksdagspartierna. Av utvecklingen att döma har framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna fått mest förlig pandemivind i seglen under det dryga år som det lilla viruset i dess olika skepnader och mutationer har haft huvudrollen i samhället. Vid ingången av pandemiperioden tävlade S och SD om att vara största parti medan Moderaterna sladdade lite på tredje platsen. Nu, när vi förhoppningsvis är på väg ut ur Coronans grepp så är det cirka 9-10 procentenheters skillnad mellan S och SD enligt senaste SCB-mätningen. Och Moderaterna har lyfts upp till en för dagen ohotad andra plats mittemellan Löfven och Åkesson. 

Jag skulle inte säga att pandemidopningen av S och M är direkt ohemul. Ulf Kristersson i M har fått ordning på grejerna och har hittat en pådrivande och ofanatisk oppositionsroll som väljarna visar uppskattning för. Stefan Löfven och Socialdemokraterna - framförallt Lena Hallengren och Mikael Damberg - har inte tvingat in svenskarna i omfattande nedstängningar och utegångsförbud; vilket medborgarna till stor del har uppskattat. Visst har det förekommit och förekommer vissa restriktioner som gjort livet tråkigt för gemene kvinna och man och som gjort livet fattigt och osäkert för tiotusentals företagare och löntagare inom framförallt stora delar av tjänstesektorerna. De många dödsfallen med Covid-19 inom hemtjänsten och på äldreboenden sticker förstås ut som groteska i jämförelse med övriga nordiska länder. Vilket Coronakommissionen tidigare skarpt har slagit ner på. På onsdagen 3 juni fyllde dessutom riksdagens Konstitutionsutskott på med kritik mot regeringen. Regeringens insatser när det bland annat kommer till besöksförbud inom äldreomsorgen, testningen, pandemilagens tillkomst och turerna med "strategin" kritiserades av ett enigt utskott. Men i breda folkgrupper tycks inte sådant klander föda några omfattande tankar om partibyten. Däremot har ett ganska stort gäng "egentliga socialdemokrater" stigit upp från soffor och gnällbänkar och reservpartier för att ge sitt stöd till den som har hand om det i en besvärlig tid; Löfvens folkvett har nog tilltalat många. De på den borgerliga kanten som önskat sig en något mer aktivistisk och något mindre fumlig Coronaregim har samtidigt kunnat sluta upp bakom Kristersson och Moderaterna. Coronakommissionen kommer med sitt slutbetänkande nästa vår. Det kan gå spårlöst förbi. Eller avgöra valet. Den som lever får se.