Dagens Nyheter har gjort en intressant genomgång av de opinionsmätningar som Ipsos gör för tidningen. I början av året låg Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna på ungefär samma nivå i mätningarna. När pandemin slog till steg S i opinionen och SD föll. I mätningarna i maj och juni var skillnaden mellan partierna elva procentenheter, SD runt 20 procent och S cirka 31 procent.
Den huvudsakliga förklaringen är att Socialdemokraterna vunnit tillbaka väljare från soffan, alltså sådana som röstade på partiet 2018 men sedan inte sagt sig stödja det.
Slutsatsen är att S fortfarande ligger ganska bra till när det blir skarpt läge som i en pandemi eller när det blir allvar i en valrörelse. Då har S nästan lika trofasta väljare som SD enligt DN/Ipsos analys. Om det stämmer kan alltså Stefan Löfven och de andra i S-toppen utgå från att de kan räkna med ungefär 30 procent i nästa val utan några större ansträngningar.
Men med tanke på hur rörliga väljarna numera är vore det nog en ganska vågad strategi. Ska Socialdemokraterna kunna slå vakt om sin uppgång och rent av öka ytterligare krävs att det blir tydligt vad partiet vill förutom att regera.
Stefan Löfven har tidigare tappra försök och talat en vision om det starka samhället grundat på solidaritet. Men vad som behöver göras och hur det ska gå till är fortfarande skrivet i stjärnorna.
Socialdemokratin idag är lika vilsen som när Anders Isaksson skrev i Tiden 1983 om en rörelse som saknar en inre kompass.
Samtidigt borde förutsättningarna för att hitta riktningen vara ganska goda efter pandemin. Det borde vara upplagt för en ny politisk spelplan som passar Socialdemokraterna.
Pandemin har visat att det inte höll med slimmad offentlig verksamhet, just in time istället för lager, regioner som kraftigt minskat antalet intensivvårdsplatser och antalet vårdplatser till den lägsta per capita inom EU. Det höll inte att skrota apoteksmonopolet utan att försörjningen av läkemedel garanteras. Det höll inte att regionerna fått köra utan samordning. Exemplen på hur illa Sverige stod rustat kan mångfaldigas.
Det är bäddat för mer långsiktighet, mer styrning och en starkare stat. Liberaliseringen och marknadstänkandet i offentlig sektor har fått sig en knäck.
Det borde gynna socialdemokratin. Men då måste Stefan Löfven och den övriga partiledningen klara av att formulera en tydlig politik och sedan stå för den. Idag verkar det vara långt dit.
Anders Jonsson