Trettio minuter som kan få fart på Socialdemokraterna

Holmberg är en rutinerad och skarp reporter och utfrågare som skolats till programledare under många år på Sveriges radios Eko-redaktion i program som Studio Ett och Lördagsintervjun och på SVT i Aktuellt och Agenda. "Trettio minuter" är ett slags bildsatt variant av Lördagsintervjun i radion. Makthavare som tackar ja till att gästa "Trettio minuter" är därmed och härmed varnade; det duger inte att komma till studion med för mycket floskler i fickan. Premiärprogrammet med Ulf Kristersson var intressant och visade att Moderaterna nu har ett mer sammanhängande och begripligt förhållningssätt till sin eventuella framtid som ledande regeringsparti. I en passage av intervjun förklarade Ulf Kristersson sin ovilja att regera tillsammans med SD genom att hänvisa till dagens regering med S och MP. "Den regeringen borde inte ha bildats eftersom S och MP har så helt skilda uppfattningar i stora och viktiga frågor", sa Kristersson. Det är en bra poäng. Jag tror att Socialdemokraterna skulle kunna haft en betydligt starkare ställning om partiet försökt att regera själva. Då hade man antagligen betydligt enklare än idag kunnat få till bra och vettiga kompromisser med bland annat Moderaterna om till exempel invandring, rättspolitik, skogs- och jaktfrågor och energi. Men kanske var budet från MP efter valet 2018 att de "röstar nej till varje regering som de själva inte sitter i?" I så fall hade Löfven aldrig kunnat tillträda som statsminister. Politik är kort sagt inte enkelt. Extra oenkelt är det i dessa tider då väljarna behagar splittra sina röster på ett sätt som blockerar varje "naturlig" regeringsbildning. 

Dagens Nyheters ledarsida önskade på torsdagen 21 januari att nästa valrörelse inte skulle handla om regeringsfrågan utan om sakpolitik som garnerades med konsumentinformation om att regeringsförhandlingar inleds efter valdagen. DN lämnar sålunda sin tidigare linje där sakfrågor var intet och motståndet mot regeringsinflytande för SD var allt. Kanske har opinionsbildarna på den liberala tidningen kommit fram till samma slutsats som efter trettio minuter med Holmberg och Kristersson landade hos mig; det fungerar inte längre att försöka sänka M genom att banka på dem med SD? I så fall är svensk politik att gratulera. Inte minst öppnar sig nya och bättre möjligheter för S att komma igen som ett starkt sakfrågeparti i mitten av medborgarhavet.