Tre frågor som kräver bra svar i Rosenbad

När en kris av betydelse och omfattning slår till i samhället så skapar den under en period ett starkare "vi" i samhället än vanligt.

Naturkatastrofen Gudrun slog till 2005 och skapade allvarliga kriser för skogsägare och för elförsörjningen i delar av landet. Väldiga timmerupplag fyllde Småland.

Naturkatastrofen Gudrun slog till 2005 och skapade allvarliga kriser för skogsägare och för elförsörjningen i delar av landet. Väldiga timmerupplag fyllde Småland.

Foto: Adam Ihse

Krönika2020-05-13 06:27
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Till vardags lever vi annars mer i bubblor där vi ofta inte ens lägger märke till sådant som andra människor upplever som kriser och problem. Tillvaron är splittrad och livsmöjligheterna många. Få tar del av samma nyhetssändningar. Vi fördrar varandra men vi vet inte så mycket om hur andra tänker och känner inför saker och ting.

När Coronakrisen slog till förändrades det där. Plötsligt talade alla om samma sak; så kändes det i varje fall även om det naturligtvis inte riktigt förhöll sig på det viset. Men handen som den andre skulle tvätta angick också mig. Besök av föräldrar och barnbarn lyftes från den privata sfären och in i den gemensamma Coronabubblan. Vi lärde oss snubblande att säga och skriva "statsepidemiolog" och vi höll oss hemma mer eftersom också de flesta andra höll sig hemma mer.   

Nu klingar det väl av lite. Enligt den statliga myndigheten MSB som mäter och granskar hur vi beter oss så tyder mycket på att vi börjar tröttna på att leva i Coronabubblans restriktioner. Annonstavlornas och högtalarutropens budskap om att "följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer" blir en del av den grå samhällstapeten. Vi ser och hör men vi ser och hör ändå inte; ungefär på det viset som jag antar att diktaturlevande människor förhållit sig till propaganda och personkulter. Vi återvänder steg för steg till vårt eget.

I senaste numret av Axess skriver den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Stefan Stern om krisers påverkan och betydelse för regeringar. Stern var aktiv på regeringskansliet under bland annat den stora finanskrisen på 1990-talet, vid Estonias förlisning i september 1994, under stormen Gudruns härjningar 2005 och vid tsunamikrisen under julhelgen 2004. 

Stefan Sterns budskap är att varje stor kris - även om de är olika - förenas av behovet av att hantera mediabevakningen där regeringens ansvariga behöver ha bra svar på tre basala inledningsfrågor: 1. Vad har hänt? 2. När fick du reda på det? 3. Vad gjorde du då? Fumlar och famlar regeringens företrädare i det skedet så är trovärdigheten ofta borta för gott.  Folket följde regeringen in i krisen. Nu behöver regeringen visa fingertoppskänsla och följa folket ut ur krisen genom att visa att man förstår vad som har hänt och berätta vad man tänker göra för att äldreomsorg ska vara ett tryggt skydd och inte en dödsfälla.