Strax före jul i år läste jag på Kvartal en fantastisk artikel av Ashkan Fardost. Han är doktor i organisk kemi vid Uppsala universitet. I Kvartal tituleras han "techguru". Och det stämmer säkert. I sin långa och mycket välargumenterade text försöker han reda ut vem som har rätt eller fel i frågan om huruvida entreprenören Elon Musk (Tesla, X (twitter), rymden och Trumpanhängare) har manipulerat algoritmerna på medieplattformen X (som Musk äger) så att inlägg från Musk och Trumpister i allmänhet gynnas. Enligt flera svenska medier, skriver Fardost, är "demokratin hotad (--) Desinformationen, algoritmerna och internet är de ständigt återkommande bovarna. Varningen har upprepats i landets största medier många gånger det här året. Bland annat i DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen och Göteborgs-Posten. Skribenterna är oroliga att vi väljare röstar fel. Eftersom vi lider av sanningsbrist. Därför är de fria och oberoende medierna, som skiljer sanningen från lögnen, demokratins garant. Det vore därför olyckligt om sanningens självutnämnda väktare, även kända som de ”seriösa nyhetsmedierna”, baserade denna varning på osanningar. Speciellt om osanningarna letat sig in i väktarnas flöden via algoritmer på internet."
Jag ska inte ge mig in i detalj i just den striden. Men vore jag till exempel i DN: s ansvarige utgivare Peter Wolodarskis kläder så skulle jag nog ta mig en funderare på hur jag har det med mina källor när det gäller demokrati och algoritmerna på X. Samtidigt utmanas också mina egna upplevelser på X av Ashkan Fardost. Jag har flera gånger förundrats över varför inlägg från Elon Musk - som jag nästan aldrig klickar på - ligger så högt i mina flöden. Kort sagt en bra text av Fardost. Han sprider sina sunt irriterande gracer åt många håll.
Det som framförallt fängslade mig med Ashkan Fardosts artikel i Kvartal var emellertid hans avslutande slutsatser om hur allt hänger ihop när det gäller relationerna mellan "traditionell media och den nya informationsteknologiska paradigmen." Hans tankar förde mig tillbaka till liknande strider då mobiler, paraboler och tv -reklam hotade svensk sanning och rätt. Mina tankar gick till entreprenören Jan Stenbecks (salig i åminnelse) bevingade ord: "Idéer slår pengar. Politik slår pengar. Teknik slår politik."
För snart 12 år sedan kom historikern Jan Jörnmarks bok "Teknik slår politik" ut i handeln. Jan Stenbeck och entreprenörskollegan Olof Stenhammar utgör kärnan i Jörnmarks bok. Den 9 oktober 2013 inspirerade hans bok mig till ett inlägg på Folkbladets ledarsida: "Utvecklingen gick fort när anden väl var ute ur flaskan. Satelliter, telefoner och datorer förändrade världsekonomin. Politiken fick ge sig. Gamla statliga monopol och privata företagsbjässar fick ge sig. Det skapades nya branscher för tv, för data, för telekom och kapitalmarknaden förändrades i sina grundvalar. Teknik slår oftast politik. Att politiken ”fick ge sig” är inte synonymt med att politiken tappade mark på ett mer generellt plan. Efter att politiken (staten) fäktat illa under ett par decennier så valde inte politiken att fly. Snarare går utvecklingen att beskriva som att politiken tog till sig betydelsen av genomförda och pågående teknikskiften. En ny era för den moderna politiken inleddes."
Ashkan Fardost refererar i sin artikel i Kvartal till historikern Carroll Quigley som 1961 i sin bok The evolution of civilizations myntade begreppet ”cultural lag”, efter observationen att kulturen i ett samhälle tenderar att lagga efter teknologin med flera generationer.
Fardost skriver: "Därför tror jag att även de traditionella mediehusen kommer inneha ett högt förtroende bland väsentliga andelar av befolkningen i en lång tid framöver. Samtidigt som de sakta men säkert tappar sin faktiska relevans; det ser teknologins oförlåtande frammarsch till. De traditionella mediernas tynande sanningsmonopol är således inte självförvållat. Tvärtom så tror jag inte det spelar någon roll, i det stora hela, hur de traditionella medierna agerar i den tumultartade övergången mellan två informationsteknologiska paradigm. Deras ständiga alarmism kommer aldrig återbringa den mediala hegemoni som ännu verkar råda på den kulturella tidsaxeln. Det blir snarare bara en alltmer betryggande snuttefilt för dem som inte vågar kliva ut och acceptera det nya. Ett falskt eko om en svunnen världs återkomst."
Så hänger det nog ihop på många plan. Vi har alla våra snuttefiltar. Att traditionell media nu utmanas om sitt "sanningsmonopol" är dock inte synonymt med en förstörd demokrati. Det vi genomlever är nog snarare en era där demokratin gradvis förändras genom de tekniska landvinningarna. Att teknik slår politik då och då kan faktiskt leda till en starkare demokrati, bättre medier och en klokare politik.