Johan Westerholm på Ledarsidorna har en poäng när han häromdagen konstaterade att "Isabella Lövin var något så udda i Miljöpartiet som en politiker som var engagerad i klimat- och miljöfrågorna."
Miljöpartiets utveckling har i sanning varit märklig. Den ursprungliga ambitionen var att Miljöpartiet skulle stå vid sidan av och förhålla sig kyligt till de existerande politiska blocken. Det som ansågs vara bra för miljön skulle vara det gröna partiets ledstjärna. Socialdemokrater, moderater eller något annat skulle kvitta lika; Miljöpartiet satte miljön främst och kunde tänka sig att samarbeta och samverka med alla partier. Vilket det också har funnits ansatser till under årens lopp. Sedan det "rödgröna" konceptet etablerades så har dock MP alltmer stadigt parkerat på den vänstra sidan i politiken. Partiet har spelat bort sin möjlighet att uppvaktas av båda blocken för att på så vis kunna få igenom mer av sin miljö- och klimatpolitik.
Isabella Lövin är i grunden journalist och författare vars intresse för klimat och miljö inte startade i partipolitik utan i sakfrågorna som sådana. Efter framgången med boken "Tyst hav" lät hon sig värvas till Miljöpartiet inför ett EU-val och i EU-parlamentet hade hon en bra period där hon tillsammans med likar från olika partigrupper lyckades få igenom betydande förbättringar av EU: s fiskepolitik. Då Löfven bildade sin regering 2014 blev hon biståndsminister - nu klimatminister - och 2016 utsågs hon till språkrör sedan Åsa Romson gråtit sig bort från uppdraget. Nu lämnar Lövin politiken helt. Sannolikt har hon tröttnat. Kanske vill hon helt enkelt återvända till sakfrågorna miljö och klimat? Vilket är begripligt i så fall.
Sett i backspegeln så tror jag att mycket hade kunna vara annorlunda och kanske bättre om det varit Socialdemokraterna som värvat Isabella Lövin. Hon medverkade i en lång intervju i SVT: s Agenda (30/8) där hon höll ett lågmält och elegant försvarstal för varför ett parti ska ta chansen att sitta i regering. "Det är ju det som det går ut på; att få inflytande", sa Lövin. Sådana resonemang har nog en vuxen socialdemokrat lättare att ta till sig än de spillror av aktivister som finns kvar i MP? Isabella påminde torrt och uppskattande om de tidigare språkrören Maria Wetterstrands och Peter Erikssons medvetna och envetna strategi att steg för steg klä MP i bröllopskläder. Den tiden känns nu väldigt långt borta.