Riksdagens nya mandatperiod inleddes på måndagsförmiddagen med det traditionella uppropet av de nyvalda 349 ledamöterna. Ålderspresidenten Carina Ohlsson (flest tjänstgöringsår och äldst i ålder) satt på podiet i avvaktan på att nya talmän ska väljas. Det var kontemplativt att lyssna på det malande uppropet där namn lades till namn i ett långt jämlikt förkroppsligande av den parlamentariska demokratin av 2022 års representationsmodell. Det var vackert och det var fint. Gamla erfarna parlametariska rävar sida vid sida med nyvalda personer från landets alla hörn. Jimmie Åkesson bredvid Annie Lööf. Landsbygd bredvid storstad. Höger vid vänster och infödda invid invandrade. Nu ska de alla in i det dagspolitiska harvandet med ett särskilt stort ansvar på sina axlar. De befinner sig nu i ett läge som folkvalda i den först statsmakten. Ämbetets privilegier står i paritet med dess skyldigheter.
När uppropet väl var klart sattes riksdagens ledamöter på sitt första prov: Val av en talman och tre vice talmän. Det är viktiga uppdrag i skärningspunkten mellan det ceremoniella, det representativa och det i hög grad dagspolitiskt praktiska. De senaste riksdagsstarterna har det varit ståhej runt valet av talmän. 2014 fick till exempel SD: s kandidat Björn Söder genomgå tre slutna omröstningar innan han blev vald till andre vice talman. 2018 förlorade Björn Söder i den slutna omröstningen sedan flera ledamöter i fler partier än V och MP brutit mot den praxis om att de vice talmansposterna ska tillfalla partierna i storleksordning; i de fall partiet i fråga nominerat någon kandidat. 2018 blev det också strid om själva posten som talman. Men Andreas Norlén vann stort mot den socialdemokratiska kandidaten.
I år 2022 hade Norlén en lättare resa. Han liksom S kandidat till förste vice talman Kenneth G. Forslund blev valda i total enighet; utan rösträkning. Vilket väl är ett kvitto på större mognad de tre stora partierna emellan. När SD: s Julia Kronlid skulle väljas som andra vice talman satte visade dock MP och V ännu en gång att de inte accepterar den parlamentariska demokratins principer utan fortsätter att driva sina misslyckade valrörelser. Den första omröstningen om Kronlid visade på sprickor i det kommande regeringsunderlaget. Ett par ledamöter i högerns riksdagsgrupper valde att stödja MP och V i den slutna omröstningen. Julia Kronlid blev vald ändå förstås.. Men lite oroande är det nog för den antagligen inkommande statsministern Ulf Kristersson.