Den politiska verktygslådan innehåller många redskap och attiraljer. Där finns känsliga instrument för finliret, för de små, små detaljerna och för det finstilta i "kontrakten" med väljare, partikongresser och samarbetspartners. I verktygslådan finns också leriga och repade spett och yxor för det politiska grovarbetet; personpåhoppen, halvsanningarna, överdrifterna och karaktärsmordförsöken.
Jag kom att tänka på den där verktygslådan när jag häromdagen läste en debattartikel i Göteborgsposten av Annika Strandhäll; jämställdhetspolitisk talesperson för Socialdemokraterna. Artikeln är ett riktigt spett- och yxstycke med syftet att smutskasta och misstänkliggöra moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Jag ska inte gå in på några detaljer men den korta sammanfattningen är att Kristersson - enligt Strandhäll - inte drar sig för att samarbeta med halvnazister för att kunna bilda regering. Kristersson beskrivs kort sagt som en slem återfallslöftesbrytande person vars karaktär består av helt utbytbara värderingar.
Sådana där griserier - vilket det ju på vanlig svenska handlar om - förekommer förstås också på den andra sidan. På twitter och andra sociala medier riktas de mest hårresande anklagelser mot Stefan Löfven, Morgan Johansson och andra ledande socialdemokrater. De som tar till spett och yxor mot Socialdemokraterna (och deras regeringsunderlag MP och C) är dock i huvudsak okända grovarbetare. Enskilda riksdagsledamöter förgriper sig då och då; så är det. Jag har dock aldrig sett eller någon på Strandhälls nivå - talesperson och intill alldeles nyss statsråd - svinga yxor och spett mot Löfven som regeringschef.
Som sagt; politik kan vara både mycket fint och mycket grovt. Det är också tämligen poänglöst att anklaga politiker för att de ägnar sig åt politik. Men det är förvånande att ledande S-företrädare fortfarande lägger ner mycket tid och kraft på att försöka avvärja ett hotande regeringsskifte genom att halvnaziststämpla alla som vill ha något annat än en socialdemokratisk statsminister.
Socialdemokraterna behöver lägga sin kraft på att få ordning på politiken. Samtidens största fråga i Sverige är invandring/integration. Den folkliga opinionen är - på goda grunder - rekordstark för att begränsa invandringen. S riskerar att hamna helt snett i denna avgörande samtidsfråga. Här behövs finlir och finess inåt och utåt. Och om inte det hjälper får väl Löfven ta fram yxan och hugga sig fri från MP och C och ta upp kampen med M och SD om det strävsamma mittfältet.