Årets samling runt scenen i Almedalen sker efter att ett helt nytt regeringsunderlag snart har genomfört sitt första år vid rodret. Sverigedemokraternas snabba utveckling från ett nytt och ganska litet pariaparti i riksdagen 2010 till ett stort regeringssamarbetande parti 2022/23 är det som fortsätter att formera den partipolitiska inrikespolitiken. 

I den partipolitiska verkligheten gäller numera att det finns tre hyggligt stora partier. I den senaste opinionsundersökningen (SvD Novus 26 juni) når Socialdemokraterna i opposition upp till cirka 37 procent medan de två regeringsbärande partierna Moderaterna och Sverigedemokraterna tillsammans har stöd av ungefär 38 procent av väljarna. Det mest intressanta med dessa siffror är att M och (framförallt) SD tycks ha klarat det första året av regeringsvedermödor utan att skadas nämnvärt i opinionen. Vilket nog förvånar en hel del av partipolitikens förståstigpåare. SD: s väljare visar sig vara hyfsat trogna även när en del av partiets mer vildsinta löften om bränslepriser och snabba invandringsstopp visade sig vara just mer vildsinta än verklighetsnära. 

När tre partier tar hand om nästan 80 procent av valmanskårens röster så återstår det inte så mycket till de traditionella småpartierna. Regeringens småpartier L och KD ligger mellan tre och fyra procent medan oppositionens småpartier C och MP pendlar mellan fyra och fem procent. Inget av de stora partiblocken S och M/SD har således särskilt mycket - utöver sig själva - att yvas över i opinionsstödssammanhang. Årets Almedalsdagar kommer säkerligen att till dels präglas av dessa partipolitiska verkligheter. Det kulturkrigsnära negativa kampanjandet om fascism, lotterier, Botkyrka, dragqueens och Timbro är - som man säger - här för att stanna ännu en tid. 

Vid sidan av detta finns en växande trend av ökat intresse för sakfrågor. Sakfrågeintresset påverkas förstås av den nya regeringens avtalade fokus på just sakfrågor när det gäller ny kärnkraft, minskad invandring och nya lagar/straff mot de kriminella mördargängen. Det är bra. Sakfrågorna behöver ett segertåg i Visby. 

Sverige har stora sakfrågeproblem. Krigsrisken, sjukvårdens köer, det sociala utanförskapet, den svaga kronan och arbetskraftsbristen behöver tas om hand av en reforminriktad riksdag. Jag hoppas för min del att sakfrågorna kommer att överflygla det partipolitiska kulturkrigskäbblet redan under årets Almedalsdagar.