Budgeten förhandlas med Sverigedemokraterna vilket betyder att regeringen har en majoritet av riksdagsledamöterna bakom sitt förslag. Vilket naturligtvis är en trygghet för statsministern. De tidigare S-MP regeringarna som saknade majoritet i riksdagen fick flera gånger se sitt budgetförslag bli nedröstat av oppositionen.
Det allra viktigaste med de borgerligas samarbete med Sverigedemokraterna är dock att SD är en bromskloss mot alltför borgerlig politik. Man skulle lite tillspetsat kunna säga att Kristersson genom SD-samarbetet har fått in socialdemokratiskt välfärds- och politiktänkande i regeringen.
Sverigedemokraterna är ett eget parti och vare sig borgerligt eller socialdemokratiskt per definition. Men det är ju ingen tvekan om att SD står betydligt närmare S än de traditionellt borgerliga partierna i frågor om skatter och bidrag/ersättningar. Vilket är en fördel för Kristerssons regering. Sverige är nämligen ännu ett mycket socialdemokratiskt präglat samhälle. Den regeringsbildare som bortser från det hamnar lätt i bekymmer.
Vid pressträffen i Rosenbad på måndagsförmiddagen ägnades mycket tid åt finansministerns tidigare besked om att regeringen kommer att stoppa den annars automatiska nivåhöjningen av vilka inkomster som krävs för att betala en statlig skatt på 20 procent. Enligt regelverket justeras inkomstgränsen i takt med inflationen. Hade regeringen inte ingripit så skulle inkomstgränsen ha höjts från dagens 51 000 kronor i månaden till 58 000. Nu genomförs inte höjningen vilket betyder att statens reformutrymme ökar med cirka 12 miljarder kronor för 2024.
Sverigedemokraterna har inte gjort någon hemlighet av att de motsätter sig höjningen av inkomstgränsen med argumentet att en sådan politik framförallt gynnar höginkomsttagare. Vilket är samma argument som Socialdemokraterna i opposition har använt. Regeringen och SD har nu istället enats om att genomföra ett "jobbskatteavdrag för alla" som enligt uppgift ger mest till löntagare med upp till cirka 38 000 kronor i månadslön.
Kombinationen borgerlighet och SD är i grunden inte särskilt harmonisk. SD är mån om sina retoriska ytterkanter och soloturer. Den svedan är dock närmast försumbar för de borgerliga jämfört med den regeringsnytta som Sverigedemokraterna genererar i rollerna som ställföreträdande socialdemokrater i skatte- och arbetarnära sammanhang.