Statistikmyndigheten SCB och Boverket har på regeringens uppdrag tagit fram en "Fördjupad analys om utanförskap". Den omfattande rapporten bjuder på intressant läsning. Myndigheternas analys kan med fördel också läsas som en berättelse om "innanförskapet" i Sverige. De berättar nämligen på sitt byråkratiska språk, späckat med siffror och "utmaningar", om vad som fordras av oss medborgare för att Sverige ska fungera som det är tänkt och som de allra flesta vill.

SCB delar in Sverige i 3 363 regionala statistikområden. De "indikatorer" för utanförskap som SCB letar upp och sorterar ut på dessa områden är framförallt kriminalitet, bidragsberoende, trångboddhet, arbetslöshet, svaga skolresultat, lågt röstdeltagande och lågt engagemang i föreningar. Myndigheterna konstaterar att det finns 180 områden i Sverige med "stor sammanvägd problematik. I dessa områden är cirka 710 000 personer, eller 6.7 procent av befolkningen i Sverige folkbokförda."

40 av dessa 180 områden är extra illa däran i sitt utanförskap. Malmö är värst av alla med hela nio områden på den listan, Eskilstuna och Göteborg delar andra platsen med fyra tunga utanförskapsområden var, Västerås har tre medan flera mindre kommuner som Halmstad, Trollhättan och Botkyrka har två utanförskapsområden vardera. Norrköping representeras av området "Sydöstra Hageby" och Linköping har med Skäggetorp på listan.

En eländig utveckling och dessvärre också en välbekant samhällsutveckling som är svår att hejda på ett snabbt och effektivt sätt. 

Om vi vänder på kuttingen och tittar på saken lite mer från andra sidan så framträder, som sagt, också en tydlig bild av det svenska innanförskapet. Myndigheterna skriver i sin analys att 83 procent -2795 - av alla områden inte har några särskilt stora problem medan 11 procent av områdena har problem med endast en (1) av de utpekade indikatorerna på utanförskap. 

Susanne Zander arbetar som statistiker på SCB. I ett pressmeddelande säger hon att: "Sannolikheten att ett område ska ha en hög generell problematik ökar om det finns en hög andel med bara förgymnasial utbildning, en hög andel ensamstående kvinnor och en låg andel inrikes födda." 

Vilket uttryckt på mer vanlig svenska betyder att Sverige fungerar bäst som stabilt välfärdssamhälle när medborgarna överlag är välutbildade, lever i fungerande och ansvarstagande familjer och i huvudsak är födda och uppväxta i Sverige. Kort sagt: Här har vi en formel för svenskhetens stabila comeback och väsentliga kärna.