Det kändes bra att tidigare i veckan se bilderna från mötet där den demokratiska världens mest betydelsefulla ledare strålade samman för att organisera och finansiera skyddet mot fundamentalistiska makthavare med förtryck och diktatur på dagordningen. Det känns bra att vi slipper låtsas. Sverige hör hemma där i kretsen av försvarare av de västliga friheterna och livsstilarna.
Natomötet blev solklart inte sämre av att Labourledaren Keir Starmer gjorde debut som deltagare. Starmer har varit premiärminister i Storbritannien i en dryg vecka. Han tillträdde efter Labours stora framgång i valet den 4 juli. Han tillträdde efter 14 år i opposition för Labour. Keir Starmer har under sina drygt fyra år som partiledare lyckats återskapa trovärdighet och värdighet åt Labour som under hans företrädare Jeremy Corbyn drogs ner i ett vänsterpopulistiskt och antisemitiskt träsk.
Keir Starmer tar på ett naturligt och självklart sätt plats bland ledarna i den fria världen. Storbritannien är en politisk och militär stormakt. Och Keir Starmer är en erfaren statstjänsteman som tämligen väl vet vad som fordras av en regeringschef. Dagen efter det brittiska valet läste jag en text om Starmer i en text från Tidningarnas Telegrambyrå TT. Där hävdades att Keir Starmer var "korrekt och förutsägbar" men att väljarna - trots dessa egenskaper - tycktes söka sig till honom. Det går att förstå TT-skribentens tanke. Några av det valförlorande partiet Tories partiledare kännetecknades av allt annat än korrekthet och förutsägbarhet. När det till slut blev lite för mycket av det goda så låg en politiker med Starmers personlighet och utstrålning ganska bra till. Så kan det vara. Men med detta väl sagt vill jag å det bestämdaste avråda från generella tankespår som bygger på att väljarna anser att det allmänna bäst företräds av inkorrekta och oförutsägbara politiker.
Politik kan förvisso stundom vara både underhållande och lärande. Det ska ses som bonusar och stickspår. I förgrunden står alltid det politiska uppdraget att ta itu med de problem och uppgifter som enbart en stat kan hantera.
Nato är i sin tur en organisation som har till uppgift att ta itu med försvarsfrågorna med en sådan bredd och tyngd som ingen enskild stat mäktar med. Kristersson och Starmer, Sverige och Storbritannien förstärker Nato i den uppgiften.