Utöver hjälmar, skyddsvästar och frystorkade matransoner för soldater i fält så sänder Sverige över 5000 så kallade pansarskott; vapen som används för att bekämpa militära stridsfordon. 

Det är ett dramatiskt beslut; givet den svenska nutidshistorien. Enligt vad regeringen själv säger så har Sverige inte klivit in i en pågående militär konflikt mellan två länder på detta sätt sedan i november 1939 då Sovjet anföll Finland. 

Ukraina är vare sig medlem i EU eller Nato. Vare sig Sverige eller några andra västländer har därför några avtalsgrundade förpliktelser att sluta upp bakom Ukraina när landet som nu utsätts för ett kraftigt militärt angrepp av Ryssland. Magdalena Andersson motiverar regeringens beslut med att ett stöd till Ukraina är det som gynnar den svenska säkerheten bäst.

Vi kan kalla det för solidaritet. Solidaritet är ett upplyst egenintresse som främst kommer till praktiskt uttryck i försäkringsbranschen. För att kunna räkna med några av andra finansierade förmåner så behöver jag vara beredd att finansiera andras förmåner. I försäkringsbranschen talar vi oftast om brand, bilolyckor, arbetslöshet och sjukdom. 

I fallet med Ukraina handlar det däremot om skydd mot ett aggressivt Ryssland. Magdalena Andersson gör helt rätt. Hon och regeringen pressas av en aktiv riksdag där flera partier, framförallt Moderaterna, är pådrivande för ett mer aktivt svenskt militärt stöd till Ukraina. 

Det ryska anfallskriget i vår närhet har utlöst en exceptionell situation. Magdalena Andersson och regeringen har nu tagit tydlig ställning. Att leverera vapen till Ukraina är inte en krigshandling. Men det är ett ställningstagande som för Sveriges och svenskarnas bästa kräver utökat skydd och solidaritet i kretsen av Natoländer. Magdalena Andersson bör nu ta nästa steg och meddela den svenska befolkningen att Sverige avser att söka medlemskap i Nato och att vi precis som den tyska S-regeringen gör en massiv höjning av försvarsanslagen.