Sverige har blivit rädd för sina egna barn

Nationalteatern av 1981 års modell. Totta Näslund, Kurt Bünz, Håkan Nyberg, Ulf Dageby och Lars-Eric Brossner.
Barn av sin tid som sjöng om barn av vår tid.

Nationalteatern av 1981 års modell. Totta Näslund, Kurt Bünz, Håkan Nyberg, Ulf Dageby och Lars-Eric Brossner. Barn av sin tid som sjöng om barn av vår tid.

Foto: LARS JAKOBSSON/TT

Krönika2020-08-29 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ulf Dagebys och Nationalteaterns proggiga och ruffigt rockiga slagdänga "Barn av vår tid" släpptes på skiva första gången 1978. Låtens ledmotivsfråga "Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?" är riktig och viktig i alla tider. Inte minst just här och just nu.

Jag kan nämligen inte komma ifrån känslan att den gängkriminella utvecklingen i Sverige inte tas på riktigt allvar.  Det känns som att "mamma Sverige" i bred och vid mening har blivit rädd för sina egna barn. Det tassas runt problemen, övergrepp och svek förvandlas till utmaningar medan uppenbara samband förträngs och förmörkas. Det offentliga Sveriges blygsel och rädsla för att ta tag i de gängkriminella problemen vid roten är ett svek framförallt mot alla de tiotusentals barn och ungdomar och familjer som lever i de största och fortsatt växande riskzonerna för kriminaliteten. 

Mats Löfving är chef för polisens nationella operativa avdelning NOA. I en intervju med SvD (27/8) säger Löfving att det är "fasansfullt" hur lätt det är att rekrytera småpojkar på utsatta orter till de kriminella gängen: "Där passerar väldigt många unga pojkar utan godkända betyg när de går ut högstadiet." År efter år och efter år tillåts skolor släppa ut de där kunskapslösa pojkarna. 

Dömda mördare från kriminella gäng sätts på statliga ungdomshem där det inte ens finns ett staket runt huset; än mindre beväpnade vakter. Två unga mördare är just nu ute i frihet efter att de enkelt fritagits av gängmedlemmar. Den hårt kriminellt belastade 21-åring som misstänks för tortyrliknande våldtäkt och misshandel av två unga pojkar i Solna dömdes nyligen för grov mordbrand och borde ha suttit inlåst men släpptes ut från häktet i väntan på anstaltsplacering. 

Nyhetssändningar och sportradion har de senaste dagarna varit fulla av upphetsade rapporter om protester och demonstrationer i USA mot att en svart man har skjutits av polis. Här hemma skjuts ett invandrarbarn ihjäl nästan varje vecka utan att det vad jag vet knäböjs på en enda korpmatch och utan demonstrationer och utan andfådd medierapportering. 

SvD (27(8) rapporterar från Angered i Göteborg där 15-20-åriga kriminella gängmedlemmar satt upp vägspärrar. Reportern talar med en boende: "Folk är rädda, man vill inte att ens barn råkar illa ut för att man pratat med polisen." 

Sverige har blivit rädd för sina egna barn. Strukturerna - kunskapsskolor, straff, invandring, bostäder, bidrag - missköts. Statens rädsla smittar av sig i rasism, likgiltighet och i flykt till politiskt korrekta och ofarliga konflikter. Mamma Sverige behöver morska upp sig.