I en dråpligt bra text (5/9) med rubriken "Hur många värdegrunder och handlingsplaner tål Sverige?" citerade Dahlberg författaren och professorn vid Lunds universitet Mats Alvesson: "Vi har fått en ”bättre-vetande-klass” vars jobb är att berätta för den ”mindre-vetande-klassen” hur den ska göra jobbet." Anna Dahlberg ställde frågan "om inte detta är den mest stötande klassklyftan i dagens Sverige?" Jag förstår precis vad hon menar och jag kan för min del svara ja på hennes fråga.
Redaktören Tove Lifvendahl på Svenskans ledarsida är även hon en stjärna på det politiska kommenterandets himmel i Sverige. I helgen (6/9) citerade hon Thord Jansson som är fackföreningen ST:s ordförande på SiS (Statens institutionsstyrelse). Thord Jansson ger inblickar i en arbetsvärld som träder fram som en absurd illustration av "klassklyftan" som Anna Dahlberg lyfte fram.
"Vi har i många år påtalat behovet av ökad säkerhet på institutionerna för att hindra avvikningar, fritagningar och införsel av droger. När lagarna som reglerar tvångsvården ändrades och barnkonventionen blev lag varnade vi för följderna av att ge ungdomarna ökad tillgång till mobiler och internet."
Thord Jansson nämner också - bland mycket annat - hur det uppifrån den "bättre-vetande-klassen" har sipprat ner instruktioner om hur jobbet på de statliga ungdomshemmens frontlinjer ska utföras. Jansson skriver: "Den behandlingsassistent som i dag pratar om behovet av en tydlig struktur och gränssättning riskerar att ses som mindre lämplig för jobbet. Nu gäller lågaffektivt bemötande, att inte göra något som kan provocera. Det verkar ha blivit viktigare att vara vän med ungdomarna än att vara gränssättande vuxen.”
Barnkonventionen har säkert sina fördelar. Att förse unga dömda mördare med internet så att de kan fortsätta leva i sina kriminella strukturer är dock inte en av fördelarna. Det är faktiskt rent skamligt hur det går till.
Näst högste polischefen Mats Löfving var gäst i helgens Lördagsintervju. Han talade rakt och bra om polisarbetets behov av bättre lagar och redskap för att komma åt inte minst det fyrtiotal kriminella klaner som håller igång en stor del av dödlig gängkriminalitet i Sverige. Arbetarna vid de här fronterna - poliser i yttre tjänst, behandlingsassistenter på ungdomshemmen, socialsekreterare i ungdomstjänst, med flera - har för länge sedan fått nog av chefer och politruker som från sin överbyggnads konferenser och dagslånga möten sprider värdegrunder om utmaningar hit och dit. Här finns tunga reformuppgifter för ett arbetarparti.