Elstödet har betalats ut till hushåll och företag som ett slags återbäring på de höga avgifter som på grund av tillkortakommanden i elnätens överföringskapacitet har betalats in till statliga Kraftnät. Ju mer man betalat in desto mer får man tillbaka i återbäring. ” Ett välfärdssystem ska inte hålla på med elstöd", sa Ebba Busch till TV4-Nyheterna. (29 maj)
Det är en rimlig slutsats tycker jag. Välfärden står och faller med välståndet. Och det klassiska välståndet i Sverige har mycket intim kontakt med stabila leveranser av elektrisk energi till konkurrenskraftiga priser. Att regeringen behöver ge ett kraftigt "elstöd" av ett annorlunda slag är därför helt odiskutabelt.
Vi står sannolikt inför liknande utmaningar som Kungliga Vattenfallsstyrelsen en gång gjorde när vattenkraften i de norrländska älvarna tillskapades och när de stora kraftledningarna söderut byggdes. Vi står på samma sätt inför uppdrag som liknar det som Olof Palmes regering löste genom att i ett politiskt, industriellt och myndighetsnära samarbete driva fram bygget och driften av 12 kärnkraftsreaktorer på 14 år i mellersta och södra Sverige.
Politiken behöver bestämma: Vad ska elsystemet klara av? Hur mycket tillgänglighet och effekt behövs? Vad behöver marknadsaktörerna i form av politiska beslut för att klara av det som politiken anser behövs?
Elstödet är milt uttryckt mycket eftersatt nu för tiden. Sverige ligger kanske tjugo år efter andra jämförbara länder när det gäller utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Fullt fungerande kärnkraft har avvecklats till ackompanjemang av en verklighetsblyg träta om huruvida politiska eller kommersiella intressen haft störst betydelse för reaktorstängningarna. Den trätan saknar all betydelse. Det är, hur man än vrider och vänder på saken, regeringens ansvar att se till att det finns ett fungerande energisystem med tillräcklig planerbar effekt för att trygga välståndet och välfärden. Tillståndsbyråkratin för att bygga nya elledningar med högspänning från mellersta Norrland och söderut har blivit helt grotesk.Vi har inte ens gjort som i Norge där Stortinget beslutat att ledningar för 130 kilovolts spänning och uppåt ska gå i luftledningar och inte i mångdubbelt dyrare kablar som grävs ner i marken. Väderberoende kraftslag tillåts vissa dagar pressa elpriset under noll; vilket skapar mycket skakiga villkor för investerare. Sverige behöver kort sagt en återkomst för en nygammal elstödspolitik.