Sverige är inget bra land för lättkränkta profeter

Polisen och TV-personligheten Nadim Ghazale argumenterar i Expressen för att det borde vara straffbart (hatbrott) att bränna exemplar av den islamska skriften Koranen.

Stenar slängs mot poliser i Stockholm under påskhelgen. Det är brottsligt och ska så vara. Koranbränning är också det ett otyg förstås. Men inget brott. Och så ska det vara.

Stenar slängs mot poliser i Stockholm under påskhelgen. Det är brottsligt och ska så vara. Koranbränning är också det ett otyg förstås. Men inget brott. Och så ska det vara.

Foto: TT

Krönika2022-04-20 20:06
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att så inte är fallet i Sverige ser han som ett tecken på hur "långt den svenska lagstiftningen har kvar för att skydda vissa utsatta folkgrupper" som till exempel "riktiga muslimer." 

Det är ett intressant påstående; om än ur ett väl snävt perspektiv. Muslimer i allmänhet är till att börja med knappast någon "utsatt grupp". Muslimer i allmänhet är förstås som folk är mest. De allra flesta muslimer som bor i Sverige har antingen frivilligt sökt sig till Sverige för att få skydd undan krig, våld, fattigdom, korruption och religiösa eller världsliga envåldshärskare, eller så har de fötts in i muslimska familjer som tidigare har fått skydd i Sverige. Det är ganska många människor från muslimska länder som har fått skydd i Sverige under de senaste tjugo åren. 

Sverige är ett land där utövandet av religion i allt väsentligt är en privatsak. Vi har ingen statsreligion. Har vi någon religion så är det väl snarast yttrandefrihet. Att skyddet av muslimer i Sverige även skulle inbegripa ett skydd för deras tro och religion mot yttrandefriheten; det har aldrig funnits i korten. Utöver den religionsfrihet som alla i Sverige omfattas av naturligtvis. Att utöva sin religion står var och en fritt. 

Att Sverige skulle erbjuda ett sådant konserverande skydd för vissa religiösa trossatser och ritualer skulle på många sätt vara helt stick i stäv mot den statsbildning som sedan länge omgärdar den svenska nationen. Sverige är en politisk gemenskap byggd på medborgarskap. Självklart vimlar det av uppfattningar och åsikter om vad det svenska är och om vad svenskheten står för. I de sammanhangen är vi alla lika goda kålsupare med våra egna favoritbilder av vad essensen i det svenska består av. Det är en sak för sig. 

I grundläggande mening är vi förstås ett västland och vi har aldrig varit något annat. Vilket är en viktig del av förklaringen till att människor hellre söker skydd i Sverige än från Sverige. Det där ska vi givetvis slå vakt om och göra något bättre av än vad vi gör idag. Nadim Ghazale har därför rätt i att skyddet borde vara bättre. Skyddet mot kriminalitet, mot undermåliga skolor och mot religiös fanatism är för svagt. Däremot finns det inget att vinna på för Sverige att utöka skyddet för gamla profeters rätt att inte utsättas för konkurrens och provokationer. Den som vill leva i ett bra land får kort sagt stå ut med yttrandefriheten. Så hänger det ihop.