Liberalerna i Norrköping behöver nu än mer tydlig hjälp från sitt riksparti för att få slut på farsen runt kommunalrådet Reidar Svedahl. Medlemmarna har på ett beslutande medlemsmöte beslutat att de inte har förtroende för Svedahl. Räknar man bort Reidars och hans två barns röster så fick Svedahl bara stöd av 6 medlemmar. Vilket betyder att han måste gå. Sådant är demokratins regelverk. När Reidar Svedahl efter medlemsomröstningen sa att han i alla fall tänkte sitta kvar med hänvisning till sina personröster i valet 2022 så visade han att han inte förstår den politiska demokratins spelregler.
Att Svedahl inte bryr sig om medlemmarnas misstroende står också i bjärt kontrast till hur våldsamt han reagerade då kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl i november 2023 antydde att hennes förtroende för honom kanske inte var glasklart. Då rusade Svedahl ut ur samarbetet i Borgerlig samverkan. Men när medlemmarna - de som valt honom till kommunalråd och de andra välarvoderade uppdragen - tydligt säger att de saknar förtroende för honom, ja då rycker han bara på axlarna. Det här duger inte.
Reidar Svedahl vägrar att ta reson. Tidigare i veckan meddelade han att "styrelsen" för Liberalerna i Norrköping var överens om en "kompromiss" där Reidar skulle ha kvar två högt arvoderade uppdrag - nämndordförande och ledamot i den kommunala bolagsskoncernen Rådhus AB - men avgå som kommunalråd och gruppledare. Det var dock inte hela styrelsen utan fyra av styrelseledamöterna och Reidar Svedahl (som helt galet sitter kvar som ordförande för Liberalerna i Norrköping) som snackat ihop sig. "Kompromissen" tålde inte det bleka morgonljuset dagen efter. Dels hade flera medlemmar invändningar. Dels var uppgörelsen inte diskuterad med regeringskollegorna. Dels och framförallt så bryter kompromissen mot medlemmarnas tydliga beslut: Partiet har inte förtroende för Reidar Svedahl. Hur svårt ska det vara att fatta?
Reidar Svedahl solkar sitt goda namn och sitt politiska eftermäle med sin tragikomiska marsch mot avgången. Jag vet inte varför; är det privatekonomin som det antyds? Har han fastnat i en farlig prestigelåsning? Eller är det faktiskt så att han inte förstår vad politik och demokrati är? Jag vet inte. Och det är andrahandsfrågor i sammanhanget. Risken är stor att det lilla partiet - med många i grunden bra människor inklusive Reidar - slits sönder. När Reidar Svedahl väl har avgått så finns det några människor kvar som ska ta jobbet vidare.
Jag hör om att det pågår samtal mellan enskilda liberaler och med företrädare för både M och S om framtiden. Vilket är helt i sin ordning förstås. Kriser erbjuder också möjligheter. Men i det instabila läge som råder nu är jag övertygad om att vare sig Sophia Jarl eller Olle Vikmång är intresserade av att gå vidare i samtalen förrän Reidar Svedahl har avgått.
Om inte Liberalerna i Norrköping har den lokala styrkan att samfällt och en gång för alla göra klart för Reidar Svedahl att förtroendet är förbrukat så behöver partistyrelsen - kanske rentav med närvaro av partiledaren Johan Pehrson - träda in för att markera det allvarliga läget och för att förklara grunderna i politik och demokrati: Man har förtroendet tills man inte har det. Och då är det dags att gå. Konstigare är det inte. Visst kan det vara smärtsamt i ögonblicket. Men den utdragna tragikomik som Svedahl har dragit igång om sig själv; den är än mer smärtsam för många fler.