Att vi ansluter oss till den västliga försvarsalliansen Nato är därför inget stort steg egentligen. Men ur ett annat och kanske mer eftertänksamt socialdemokratiskt perspektiv så kan jag lätt känna in betydande stråk av saknad efter tider som har varit.

Den genuine socialdemokraten och tidigare partisekreteraren, riksdagsledamoten, kommunstyrelseordföranden och Motalabördige Lars Stjernkvist medverkade i en diskussion om Nato i SVT: s Aktuellt i måndags kväll 25 april. Han levandegjorde de där saknadskänslorna på ett mycket tilltalande sätt. Vi ska inte vara rädda för saknaden. Stjernkvist är tveksam till Nato. Han bär på en socialdemokratisk nedrustningstradition som inte är så vanlig nu för tiden. Under åren som östgötsk riksdagsledamot vållade han visst rabalder med sitt motstånd mot nya statliga satsningar på JAS; stridsflygplanet som tillverkas i Linköping. Nu är det militär upprustning som gäller i Sverige, i Tyskland och överallt. Sanktioner, blockader och massflykt från Rysslands grymma markkrig i Ukraina. Klart att det kändes bättre förr när det till och med fanns hopp om att Ryssland skulle kunna bli en anständig demokrati och krigsriskerna minskade.

Katarina Barrling och Cecilia Garme gav nyligen ut boken "Saknad". Boken är laddad med psykologisk och politisk vishet av stora mått. Lars Stjernkvists hållning skulle lätt platsa som ett kapitel i boken. Barrling/Garme skriver om den amerikanske författaren och Nobelpristagaren William Faulkners mantra "Det förflutna är inte dött. Det förflutna är inte ens förflutet". Människor har "tidsdjup" skriver författarna och vi har förmågor att hålla flera perspektiv levande och aktuella på en och samma gång.

Stjernkvist visualiserar det där "tidsdjupet" på ett ärligt och prövande sätt. Att sakna och sörja är inte synonymt med att avfärda nuet och framtiden. Det finns en slags helig treenighet inom all framgångsrikt politiskt ledarskap: Var kommer vi ifrån? Var står vi nu? Vart ska vi? Att ensidigt koncentrera politiken på vart vi ska och samtidigt, för att låna ord av Barrling och Garme, "bryskt avfärda saknaden som nostalgi, det vill säga inget att bry sig om"; det är beteenden som skapar avstånd och motstånd. Vi ska inte vara rädda för att sakna och vi ska inte vara rädda för att drömma. Tvärtom är det sådana övningar som ger oss kraft och förstånd att göra det bästa av nuet.