Saker och ting fungerar inte längre som det en gång var tänkt. Politiken har försvagats i förmågan att skapa majoriteter som håller sig till grunderna i det svenska välstånds- och välfärdsbygget. Arbetsmarknaden når inte ut till hundratusentals arbetsföra som i stället kan försörja sig på bidrag. Ett stort antal grundskolor bedriver verksamheter som år efter år inte ger eleverna kunskaper och färdigheter i tillräckligt hög omfattning. Rättsstaten har varken tillräckliga påföljder eller verktyg för att upptäcka och bevisa och beivra grova brott som utförs av unga personer. En stor majoritet av de gängrelaterade morden, mordförsöken och sprängningarna leder inte till åtal och/eller fällande domar.
Sjukvården har stora tillgänglighetsproblem; även svårt sjuka människor kan få vänta orimligt länge på möjligheten att få bot eller lindring. Det statliga pensionssystemets grundbult har varit kopplingen till arbetskraftsdeltagande. Den linjen är dock alltmer bruten. Den svenska kronan faller stadigt i värde relativt de stora valutorna. Politiken/Riksbanken tycks inte ha några mer effektiva sätt att försvara kronan. Statens bostadspolitik har gradvis förändrats från att domineras av stora subventioner och till att präglas av kreditregleringar. Unga och kapitalsvaga hushåll får allt svårare att etablera sig på bostadsmarknaden.
Lennart Weiss är kommersiell direktör på bygg- och fastighetsföretaget Veidekke, chefredaktör på sajten bostadspolitik.se och en ständigt intressant socialdemokratisk tänkare. I en ny text (22 augusti) diskuterar Weiss mer utförligt om bostadspolitikens problem och vad som behöver göras för att få till förändring och förnyelse. Det fina med hans problembeskrivningar är att de till stora delar är allmängiltiga för många samhällsproblem: "För att samhällsbygget ska fungera behövs tydliga spelregler som skapar förutsägbarhet.(--) Till syvende og sidst handlar allt om hur olika, inte minst finansiella, risker ska fördelas."
Lennart Weiss anslår en lätt hoppfull ton i sin artikel; samhällsbyggeriet kan vara på väg "in på banan" igen. Jag delar gärna hans hoppfullhet. Och all stabil och förutsägbar samhällsbyggnad bygger faktiskt på en rimlig fördelning av risker mellan den enskilde medborgaren/företaget och det allmännas olika myndigheter och instanser. Idag råder för stora obalanser på många områden. Sverige behöver en lång reformperiod.