Den franske ambassadören Etienne de Gonnevilles medverkan i SVT: s Agenda förra helgen fick ett mycket stort och glädjande genomslag i den svenska offentligheten. Ambassadören varnade för den "islamistiska fällan" som riskerar att förvilla och förvirra våra uppfattningar om hur saker och ting hänger ihop. Vi ska kort sagt fås att se rimliga samband mellan en ung islamists halshuggning av en fransk lärare och denne lärares användning av nidbilder och karikatyrer i sin undervisning. Istället för att diskutera terrormordet på en lärare så diskuterar vi om det egentligen är nödvändigt att visa bilder som upprör många muslimer när det nu tycks leda till mord. En anpassning till sådana helt sjuka tankesamband leder oss in i "Skuggkalifatet" som Ivar Arpi träffsäkert konstaterade på SvD: s ledarsida 30 oktober.

Den fortsatta terrorn i Frankrike blogglägger en annan och än mer påtaglig och välkänd islamistisk fälla. Halshuggningen av läraren Samuel Paty följdes på torsdagen den 29 oktober upp med ett terrordåd mot kyrkobesökare i Nice. En ung islamist från Tunisien knivmördade minst tre slumpvis utvalda människor innan han sköts av polis. Terrorattacker av det slaget som i Nice - vem som helst som besöker en kyrka kan mördas - gillar fällor med ökad rädsla och med tilltagande polarisering. Vi förleds och förvillas att bi rädda för muslimer i allmänhet istället för att ta stenhårt och oresonligt avstånd från islamisterna. 

Mot islamisterna är det nog sannolikt så att det enda som fungerar är väl genomförd och avancerad repression. Underrättelsearbete, träffsäker eliminering av terrorns förövare och möjliggörare av olika slag och nedmontering av islamistiska miljöer där terrorns budskap kan predikas. Sverige har en rejäl hemläxa att göra i det sammanhanget. Eli Göndör levandegör i tidskriften Smedjan (29 oktober) en del av vår uppförsbacke i sin krönika "Islamisterna deltar i de kränktas tyranni."  Den identitetspolitiska kränkthetskulturen ligger mycket nära den islamistiska varianten av världsbild: Islam är offret, väst är förövaren och rättvisa är endast möjlig genom ett islamskt övertagande av de västliga demokratierna. Vid sidan av att förstärka de repressiva kontrollorganens möjlighet att upptäcka och att slå till mot den islamistiska terrorn har politiken också en viktig uppgift i att - där så behövs - skaka av sig de identitetspolitiska skygglapparna och därmed minska risken för att fastna i de islamistiska fällorna.