Intervjun (17 juni) är okonstlad och rak och Löfven framstår som den trygga och stabila person som han är. Han resonerar om sådant som en klok statsminister i ett i grunden bra land bör resonera om. Löfven säger att han inte är den som vill "kasta upp allt i luften för att se vart det landar". Hellre små reformer där det brister än smått revolutionära och dramatiskt tvära kast i samhällsbygget. Att kasta in sjukvården i ett förstatligande är till exempel inget som han förordar. Stefan Löfven väljer ständiga små förbättringar hellre än eviga omorganisationer.
I mina ögon framstår Stefan Löfven som en väldigt socialdemokratisk person. Hans personlighet är också väldigt tilltalande. Inga pampfasoner så långt ögat kan se. Inget bjäbbande och pockande bekräftelsebehov. Definitivt mer tjuren Ferdinand än Kalle Anka. Det är bra.
Han ger sig heller inte in de här tokerierna med att riva statyer och de liknande rasistiska/antirasistiska hårklyverier och identitetspolitiska förvillelser som just nu far genom tillvarons marginaler och medias mittuppslag. Ska Löfven och kommande vettiga ledare kunna hålla armlängds avstånd till dylikt och slippa att böja knä inför gatans överstepräster så vill det emellertid till att ha ordning på saker och ting.
Expressens Viktor Barth-Kron listar tre "ödesfrågor" för Socialdemokraterna och Stefan Löfven. Frågorna är relevanta. Barth-Kron frågar sig hur länge argumentet "alternativet är värre" ska hålla som försvar när Januariavtalsregeringen kritiseras? Han undrar också om det inte är så att S behöver ett nytt "projekt" att samlas kring; en ny uppgift när välfärdsstaten nu är byggd?I den tredje frågan talar VBK om att "den nya mitten" i politiken utgörs av de väljare som rör sig mellan S och SD. Vilket är en mycket intressant och vaken iakttagelse. Ödesfrågan är: "Hur ska Socialdemokraterna vara trovärdiga i sin roll som motkraft till SD, samtidigt som man tilltalar väljare som också tilltalas av Jimmie Åkesson?"
Det där "projektet" behöver inte hittas på eller uppfinnas fram. Projektet är att ta hand om det allmänna på ett bättre sätt än nu. Det behövs ständiga förbättringar av svagpresterande skolor, av en underbemannad polismakt, av en för flummig invandringspolitik och av respekten och aktningen för äldre personer. Projektet att vara en motkraft till SD var möjligen hållbart fram till 2010. Nu är det helt kört. Det vet Stefan Löfven.