Utredaren Thomas Persson skriver på DN Debatt (7 november) att han och hans medarbetare i utredningen har "vänt och vridit" på frågan om ett eventuellt förstatligande. Ämnet är väl lite hetare nu än på flera decennier. I den nya regeringen och dess underlag är det inte bara Liberalerna som driver på för ett förstatligande. Av de så kallade "valkompasser" som fanns tillgängliga före valet i september framgår att det bara är Centerpartiet som säger ett klart nej till förstatligande av skolan.
För drygt trettio år sedan fick den socialdemokratiska regeringen med några få rösters majoritet och med stöd av dåvarande VPK igenom en kommunalisering av skolan. Jättemyndigheten Skolöverstyrelsen avvecklades och tunga områden som finansiering och arbetsgivaransvar fördes över till kommunerna. Staten styrde även fortsatt genom rollen som lagstiftare om skolans läroplaner och betygssystem samt genom en lång rad av styrande statsbidrag på skolans område. Skolan har således varit minst "halvstatlig" även under den kommunala tiden.
Göran Persson tillträdde som skolminister 1989. Han hade lång erfarenhet som kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm i bagaget. Från den positionen bar han - likt många andra kommunalråd - på kritik mot hur systemet med statligt bestämda lärar- och rektorslöner som skulle betalas av kommunerna drev upp kostnaderna. På finansdepartementet i regeringskansliet fanns sedan länge en liknande kritik mot ointresset för ekonomisk styrning inom den statliga skolbyråkratin. Persson och finansen fann varandra och kommunaliseringen röstades igenom i december 1990.
Exakt vad kommunaliseringen har betytt för skolans kunskapsresultat är svårt att säga. En rad andra reformer - friskolor, betyg, gymnasieskolans linjer och program och ett otal statsbidrag, med mera - har genomförts. Dessutom har elevsammansättningen förändrats dramatiskt; ett mycket stort antal elever med utomeuropeisk bakgrund har snabbt ökat påfrestningarna ute på många skolor under de senaste decennierna.
Utredaren Thomas Persson lyfter fram "ökad likvärdighet" mellan skolor som det tunga argumentet för en ökad statlig styrning. Många kommuner är väldigt små och saknar resurser för att styra och följa upp skolverksamheterna. Ökad statlig styrning av tillstånd, kunskapskrav och skolpeng skulle antagligen kunna bidra till mer positiv likvärdighet för Sveriges elever. Men se upp med riskerna. Statlig fjärrstyrning av lokala förhållanden är inte något magiskt trollspö för en bättre skola med sund ekonomi.