Rapporten, som har tagits fram av ELS Analysis för Teknikföretagens räkning, ligger verkligen helt rätt i tiden. Skiftet av "era" för elens och energins marknad och politik sammanfattas elegant av rapportskaparna: "Under den föregående eran så har fokus legat på långsiktiga målsättningar. Nu börjar tiden dock bli knapp för att säkerställa måluppfyllnad".
Det finns inget som är så lätt i politiken som att bestämma årtal mycket långt fram i tiden då saker och ting ska vara mycket bättre, renare, rikare och friare än vad det är idag. Dels ger man väljarna intrycket att man besitter förmågan att kunna förutse och styra utvecklingen ett tjugotal år framåt i tiden. Dels försäkrar man sig om att någon sträng utvärdering av de grandiosa målsättningarna knappast kommer att skada den egna karriären. Huvuddelen av den eventuella karriären kommer nämligen redan att ha passerat då frågorna om "hur det gick i verkligheten" kommer upp på bordet.
I den nya eran är det kortare ledtider. När "måluppfyllnaden ska säkerställas" krävs ett gediget hantverk och sunda samarbeten när det gäller klimat-och energipolitiken. I den omfattande rapporten presenteras ett stort antal översikter, prognoser och internationella utblickar: "Det är tydligt att investeringsrisker behöver fördelas mellan stat och marknad om globala, regionala och nationella klimat- och energimålsättningar ska kunna mötas inom utsatt tid. När det kommer till tekniker såsom havsbaserad vind och kärnkraft så har en majoritet av europeiska länder valt att lägga beslutsprocessen på statlig nivå, där staten i mer eller mindre full utsträckning tar en aktiv roll i att såväl peka ut områden för den specifika produktionen, samt även förutvecklingen av området, så att de flesta steg i tillståndsprocessen redan är avbockade." Ett självklart resonemang förstås. Men ett resonemang som varit undanträngt i väldigt många år i Sverige. Men staten kommer nu steg för steg tillbaka till samhället.
Framgången för elens/teknikens/klimatets era har också stor inverkan på det svenska välståndet. Rapportförfattarna skriver: "Sverige har tappat i OECD:s välståndsliga. Tillväxten i BNP per capita har också varit lägre än OECD-genomsnittet det senaste decenniet, vilket ger en signal om en eventuell stagnation i produktivitetstillväxt. Fortsätter denna nedgång, kanske påverkad av brist på elektrisk effekt, kan det bli "svårt att upprätthålla nuvarande lönenivåer och välfärdsåtaganden utan att tappa marknadsandelar och skapa arbetslöshet."