Elektricitetsminister Anders Ygeman gästade tidigare i veckan SVT-programmet "30 minuter" som under programledarskap av Anders Holmberg tog sig an den politiskt laddade frågan om elförsörjningen i Sverige. Ygemans insats var stabil men i huvudsak försvarsinriktad och defensiv. Han höll emot och argumenterade för det som talade för regeringens hållning: Vi har elöverskott nästan varje dag och vi exporterar mycket el och det är inte politiken utan företagen på marknaden som lägger ner kärnkraftsreaktorer eftersom de inte är lönsamma. Det är sant. Så är det. Det är emellertid också lika sant att vi importerar el och att en del av den importerade elen är betydligt "fulare" än den gröna vindkraftsel som vi exporterar. Det är också sant att det viktigaste i hela den elektriska kråksången är att det finns tillgänglig eleffekt just där och när den behövs. Dagens Nyheter (7/2) har intervjuat Pontus de Maré som är driftchef vid Svenska kraftnät (SVK).; den statliga myndighet som har ansvaret för elproduktion och eleffekt. Ett slags elens Folkhälsomyndighet om man så vill. Pontus de Maré säger:"Vårt elöverskott har växt på grund av vindkraftutbyggnaden och vi exporterar mycket grön el. Men vi har gjort oss mer beroende av fossil el efter nedläggningen av kärnkraftverk."

Han säger också att problemet med vindkraft är att "när vi behöver den som mest producerar den ofta relativt lite." När kylan slår till - som nu - så hämmar det vindkraftens produktion av el. Och då får Sverige importera el. Importen ersätter förlorad kärnkraftsel som har höga effektvärden; produktionen kan öka när det behövs som bäst. 

Anders Ygeman har rätt när han håller emot de som beskriver all import av el som ett misslyckande. Elhandeln är ett nordiskt och europeiskt flöde som minut för minut söker sig dit där det är bäst betalt. Det är ett rationellt sätt att hantera elförsörjningen; i vart fall under goda tider. Ygemans försvar har dock två svaga flanker. Dels är det faktiskt så att regeringen i energiöverenskommelsen med andra partier från 2016 har slagit fast att all svensk elproduktion ska vara "förnybar" senast 2040. Vilket i praktiken är ett kärnkraftsförbud. Dels är det ett politiskt ansvar att säkra eleffekten i hela Sverige. Elmarknaden kan braka ihop av politiska och/eller kommersiella skäl. Och då står vi där utan tillräcklig eleffekt; vilket snabbt slår ut delar av samhället. Munskydd, visir och intensivvård kunde relativt raskt ordnas fram när pandemin slog till. Det tar längre tid att bygga kärnkraftverk. Därför behöver staten agera nu.