Starka demokratier tvingar extrempartier att förändras

Det finns tre tydliga politiska nackdelar med att kalla ett parti fascistiskt när det inte är fascistiskt.

Sheri Berman är professor i statsvetenskap vid universitetet i Columbia USA och författare till böcker om socialdemokratin, demokrati och Europa.

Sheri Berman är professor i statsvetenskap vid universitetet i Columbia USA och författare till böcker om socialdemokratin, demokrati och Europa.

Foto: TT

Krönika2023-07-31 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det kan orsaka panik och polarisering helt i onödan, det fungerar inte i den meningen att väljare skräms bort från partiet och det ger en felaktig bild av demokratins styrkor och svagheter.  

Den som listar dessa invändningar mot att använda F-ordet utifrån hemkokade premisser är Sheri Berman. Hon är statsvetarprofessor från universitetet i Columbia USA, författare och en stor kännare av Sverige, demokrati och socialdemokrati. 

En av hennes klassiska böcker är "The socialdemocratic moment" från 1998 där hon jämför den svenska och den tyska socialdemokratins demokratibygge under mellankrigstiden. De svenska Socialdemokraterna ställde sig medvetet i första ledet för att förankra sig själva starkt i demokratin. När depressionen slog till i slutet av 1920-talet hade S mandat för en ny ekonomisk politik som effektivt red spärr mot nazism och kommunism och annan extremism som grasserade i massarbetslöshetens och fattigdomens spår. Det starka tyska S-partiet satte inte demokratin främst på samma medvetna sätt och när den ekonomiska kraschen kom var man inte starka nog utan manövrerades ut av en mer oförvägen och skicklig politisk aktör. Detta var två avgörande socialdemokratiska moment/ögonblick. 

I en alldeles färsk artikel på Substack.com (26 juli) återkommer Sheri Berman till betydelsen av starka demokratier. På tvärs mot de gängse DN/PK-perspektiven så framhåller hon framgångarna för Sverigedemokraterna, Nationell Samling i Frankrike och Italiens Bröder som anledningar till "försiktig optimism" hos alla demokrativänner. Det är bara starka demokratier som förmår att tvinga extrema partier med rötter i nynazism/fascism att så att säga förändras eller dö sektdöden. I svaga demokratier kan man vinna stora mängder väljare genom extremt uppträdande. I nationer med stabila demokratiska institutioner är det däremot anpassning till demokratin som gäller. 

Därav hennes tre varningar för att kalla partier som var men inte är fascistiska för fascister. Den viktigaste varningen handlar om demokratin. Och här bör mitt eget socialdemokratiska parti, med sin starka demokratihistoria, lyssna särskilt noga. I ivern att angripa SD så utmålar S ofta SD som ett hot mot demokratin; man ger därmed en felaktig bild av demokratin som svagare än vad den är. Vilket verkligen är att utmana ödet; minst sagt. S bör istället stå starkt mitt i demokratin och försöka vinna över SD med bättre politik för vanligt folk.