Han lovade att stå upp för arbetsamhet och flit. Han lovade alla "medel" och i "mitten" att ta itu med allt det i samhället som stör, oroar och förstör. Han lovade en bestämd och hård "stålhandske" mot de grovt kriminella som mördar och skjuter och han lovade en bestämd och varm "lovikkavante" åt alla som riskerar att ramla ut i utanförskap. Han lovade ordning och kunskap i skolan och en verkningsfull klimatpolitik. Med Johan Pehrson har den politiska borgerligheten nu även en företrädare som ser och förstår tveksamheten hos många av medelklassens borgerliga människor inför att regera med SD; utan att för den sakens skull hålla på med omoget ritande av röda linjer. Pehrson svarar också upp mot den oro som finns hos många medelklassmänniskor inför "klipparna i skolan." Det behövs en ny "Friskolereform" sa Pehrson. Liberalerna breddar borgerligheten kort sagt.
Johan Pehrson positionerar Liberalerna där partiet bör vara för att ha en chans att syresättas och göra ett valresultat klart över fyra procent. Han gör inget stort väsen av sig. Han kliver fram som en medelklassmänniska i mängden som det nog går att lita på. Vilket väljarna kanske redan känner? I den första Aftonbladet/Demoskop mätningen (27 maj) av partiledarförtroende som Pehrson deltog i gjorde han bra ifrån sig. Den verkliga ljuspunkten för Johan Pehrson handlar om hur många som helt saknar förtroende för honom. Det är 37 procent, en siffra som kan förefalla väldigt hög. Men det är den inte, skriver Aftonbladets Lena Mellin: "För Nyamko Sabuni saknade 69 procent helt förtroende. Det innebär att sju av tio, en bred majoritet, av väljarna inte var beredda att lyssna på henne. För Johan Pehrson är tröskeln alltså betydligt lägre vilket i förlängningen ökar Liberalernas chanser i valet."
Den nye partiledaren i Liberalerna har 107 dagar på sig att bli historisk. Antingen skriver han in sig i hävderna som den person som ledde partiet när man för första gången sedan långt före rösträtten åkte ut ur riksdagen. Eller så hamnar han i valrörelsehistorien som den partiledare som på kort tid lyckades rädda Liberalerna från avgrunden.
"Det är inte alltid lätt att vara liberal", sa Johan Pehrson med en blinkning till de stökiga interna bråken som plågat partiet men som nu vad det verkar har utlyst rast och vila i vart fall i 107 dagar. Pehrson är nog en samlande kraft; så samlande man nu kan vara i ett parti som till sin natur är splittrat och tvehågset. Liberalerna är ett besvärligt parti i så mening. Men besvärliga partier är likt besvärliga människor stundom något av jordens salt.
På den borgerliga kanten lär en eventuell regeringsbildning som inleds om 108 dagar bli en hel del besvärligare om Johan Pehrson är med runt bordet. Å andra sidan; utan Johan Pehrson lär det inte bli någon borgerlig regering alls. I vart fall inte som stjärnorna står på himlen nu.