Under en femtedel av Sveriges tid har Socialdemokraterna varit det största politiska partiet och har lett regeringarna under mer än sjuttio av dessa år. Under ungefär lika lång tid har Wallenbergsfamiljen utgjort den dominerande finansiella maktsfären. Sverige står i det här perspektivet för en imponerande stabilitet och ett maktens kontinuum som sticker ut.
Kungens femtio år på tronen firades stort i Stockholm under helgen med folkmassor, soldater, artister och galatillställningar av olika slag. Kungen tackade sin "kära familj" som lojalt stått vid hans sida även under mer besvärliga tillfällen i livet och han tackade det "svenska folket" som återkommande visat honom förtroende. Vilket vi har gjort; det måste man säga. Opinionsbilden är tämligen entydig; i valet mellan att behålla monarkin eller att avskaffa den sluter folket upp bakom att hålla fast vid det gamla. Kungen tillträdde sitt ämbete efter sin farfars död 1973. Då var han bara 27 år gammal och mer "Tjabo" än kung i sina manér. Nu är han 77 år och kan givetvis utöva sitt ämbete länge än om hälsan står honom bi. När den dagen kommer så är det dags för kronprinsessan Victoria att träda in som drottning. Hon hyllade sin far i ett elegant tal på lördagens galamiddag: "Ers majestät, kära pappa, med dig vandrar man tryggt i alla väder. Ofta i solsken, men även i regn och blåst och snö. Oavsett väderlek så har du riktningen klar för dig."
Utan några jämförelser i övrigt så antar jag att det där med att vara "trygg i alla väder" och att "ha riktningen klar för sig" är förväntningar och föreställningar som omger och gynnar även Wallenbergarna och Socialdemokraterna. Därför är det svårt för uppstickare i den svenska finansvärlden och i politiken. Etablerade institutioner betyder mycket för hur vi uppfattar samhället. Den som har vana vid att ha "hand om det" har en fördel när folk ska investera sina förtroenden i form av röster och pengar.
Socialdemokraterna och Wallenbergarna har likt kungen upplevt en hel del "regn, blåst och snö." Men ändå lyckats hålla sig kvar i toppen för det allra mesta. Framtiden är dock mer oviss för dessa båda maktsfärer än för kungahuset som har sin Victoria i antågande. I finansvärlden tar Christer Gardell i aktivistfonden Cevian Capital för sig alltmer och i politiken har Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna allt större inflytande. Kort sagt så förblir inget vid det gamla av sig självt. Det krävs hårt arbete och nya tankar.