Arbetsgrupperna om "samhällsgemenskaper och parallellsamhällen" respektive "kriminella gäng" presenterades häromdagen. Tämligen rakt på sak konstaterar S-grupperna att den utomeuropeiska invandringen har varit på tok för omfattande för att det Sverige som vi minns och som vi har skulle ha haft en rättvis integratorisk chans att ta hand om den förändrade demografin på ett bra sätt. 
 

"Sverige har idag en större andel utrikesfödda än invandringslandet USA och utvecklingen saknar motsvarighet i jämförbara västerländska länder. Svenskar med utländsk bakgrund, det vill säga utrikesfödda samt inrikesfödda med båda föräldrarna födda i ett annat land, är över 2,5 miljoner (--) På tjugo år nästan fördubblades antalet utrikesfödda från 11 till 19 procent av befolkningen", skriver Lawen Redars grupp. 

"Den generösa migrationspolitik som rådde decennierna före 2015 har medfört att Sverige har genomgått en demografisk förändring som saknar motstycke i vår del av världen. (--) Samhällets repressiva insatser har brustit. Det går inte att bortse från betydelsen av straff och inkapacitering när det kommer till brottsförebyggande arbete. Att låsa in farliga personer har brottsförebyggande effekter", skriver Teresa Carvalhos grupp.

Det här är inga konstigheter förstås. En förmånsrik välfärdsstat med höga skatter och med ambitionen att upprätthålla en reglerad arbetsmarknad och social sammanhållning lever i symbios med en invandring som är konjunkturstyrd och således kopplad till arbete. Men det är likafullt viktigt för socialdemokratin att liksom "springa i kapp" och lägga en ny (återfunnen) plattform för sin samhällsanalys.

Varför har då S halkat efter?  Teresas Carvalhos grupp skriver: "En orsak till att vi inte landade rätt i den här frågan har troligen att göra med att Sverigedemokraternas intåg i riksdagen föranledde att vi som parti – i vår iver att ta avstånd från SD – temporärt saknade en egen analys." Så är det. Socialdemokraterna (och Moderaterna) gick i baklås. 

I oktober 2009 tog Jimmie Åkesson rodret när hans artikel "Muslimerna är vårt största utländska hot" publicerades i Aftonbladet. Alla andra partier stod i kö för att fördöma SD och gjorde sig samtidigt blinda för islamism. Medan väljarna flockades runt SD i valet 2010.

Sverigedemokraterna har dock fortfarande kvar förmågan att få det övriga politiska etablissemanget att springa fel i terrängen. I sitt tal på partiets Landsdagar 25 november i år gick Åkesson till hårt angrepp på den islamism som låg bakom Hamas terrorattack och som enligt fler sakkunniga predikas i vissa moskéer i Sverige. Det kunde bli tal om att "riva" och/eller "avlyssna" moskéer, sa Åkesson. Och vips stod alla partier och ledarsidor i kö igen för att fördöma SD och blunda för islamism.

I Aftonbladet 27 november tog Åkesson hem poängen: "Det är oroväckande att sju av åtta riksdagspartier verkar anse att vi i Sverige ska tillåta moskéer där det predikas islamism, antisemitism, homofobi och antidemokrati, utan att göra vårt yttersta för att stoppa detta."

Genom ett grovt språkbruk - som är mer nyanserat än vad det verkar om man läser det finstilta såväl 2009 som 2023 - ställer SD sig själva i vägen för S försök att springa i kapp. Socialdemokraterna behöver kort sagt bli mindre lättretade och ständigt påminna sig att Islamism, antisemitism och rasism är större samhällsproblem än SD.