Jarl gör klokt i att rannsaka sig – om hon vill hålla i längden

Sophia Jarl är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. Under sina två år vid makten har hon fått uppleva hur ledarna för hennes två små samarbetspartier i Borgerlig samverkan har hoppat av med buller och bång och med hård kritik mot hennes ledarskap. Reidar Svedahl lämnade samarbetet därför att Sophia Jarl tydligt markerade mot hans nära samarbeten med företagaren Niclas Adler; en person som stämt kommunen till tinget och som därför var en persona no grata för kommunledande politiker. Svedahls avhopp satte igång en nedåtgående spiral för honom där han i rask takt blev utesluten ur sitt parti Liberalerna och bortröstad från sina uppdrag som kommunalråd och kommunstyrelseledamot. För Sophia Jarls del betydde Svedahls avgång att hon istället fick in Monica Holtstad i kommunledningen, en trygg och stabil socialnämndsordförande.

För någon dag sedan hoppade även Kristdemokraternas gruppledare och kommunalråd Eva-Britt Sjöberg av från ledarskapet i Borgerlig samverkan. Enligt uppgift meddelade hon sin avgång på Messenger. Eva-Britt Sjöberg hänvisade sin avgång till Sophia Jarls "osunda ledarskap" och hon anförde också som ett skäl att Sophia Jarl och kommundirektören Anna Selander har en "osund" relation.

Jag känner inte Sophia Jarl, Eva-Britt Sjöberg eller Reidar Svedahl på något djupare personligt plan. Vi umgås inte privat. Däremot har vi under mina år på Folkbladet träffats i tjänsten ett otal gånger och talat med varandra, inte så sällan på ett lättsamt och öppet sätt. Jag känner sympati, empati och respekt för alla tre, på olika sätt.

Reidar Svedahl är en kreativ vildhjärna som ofta rusar snabbt och långt i det senaste infallets riktning. Ibland blir det succé. Ibland något helt annat. Det finns dom som kallar mig för en "galen norrman" svarade Svedahl tidigare i veckan när domaren i tingsrätten, där han skulle vittna för Niclas Adlers sida, frågade Svedahl vad han arbetade med. Han hoppade av därför att Sophia Jarl stod i vägen när han rusade i väg mot kärnkraftssamarbete med Adler i Marviken. Sophia Jarl hade i stort sett allas stöd för att hon stod i vägen i det fallet.

Eva-Britt Sjöberg uppfattar jag som en plikttrogen och moralisk person och politiker. Sjöberg är inne på sitt elfte år som kommunalråd; vilket gör henne till en av de mest erfarna politikerna i dagens aktiva politikerskara i stan. Hon talar om "osunt" ledarskap och om "osunda" relationer. Vilket indikerar någon form av moralisk och värderingsladdad konflikt. Vilket förstås gör det svårare att få grepp om vad saken gäller. Och svårt att ta ställning till om Sophia Jarl gjort fel eller rätt när och om hon "stod i vägen" för något som Eva-Britt Sjöberg ville, tyckte eller kände.

Till detta ska förstås läggas att Sophia Jarl, precis som de flesta andra politiska ledare som behöver välja och prioritera, har motståndare och motarbetare inom sitt eget parti och inom den kommunala förvaltningen. Det ena kommer liksom med det andra.

Säger då dessa konflikter något väsentligt om Sophia Jarl och hennes ledarskap? Kanske.

I ett uttalande som Jarl sände ut på mejl strax före elva på torsdagsförmiddagen talar hon om Norrköpings alla problem och utmaningar på olika områden som hon fick ta itu med när hon tillträdde som ledande politiker i kommunen och konstaterar därefter att: "I de här tiderna har det inte funnits någon annan väg än att leda med ett tydligt ledarskap. Baksidan av ett tydligt ledarskap är att man kan upplevas som auktoritär och att man "trampar på" för hårt. Det behöver jag tänka på framöver när jag arbetar med att utveckla mitt ledarskap."

Det är klokt att försöka rannsaka sig själv när man får kritik. Samtidigt är det viktigt - om man inte ska gå sönder som människa och ledare - att man har förmåga att värja sig mot att bli en allmän spottkopp där folk lastar av sina egna problem på dig som ledare istället för att ta itu med problemen på egen hand. Å ena sidan blir ju inte Sophia Jarl "osund" bara därför att Eva-Britt Sjöberg säger det. Å andra sidan finns det som sagt starka skäl för Sophia Jarl att grundligt tänka igenom om det kan ligga något i Sjöbergs påståenden om "osundhet" och om det i så fall, i nästa steg, vore nyttigt att göra något åt det och i så fall vad? Eller så kommer man kanske fram till att "nej, det här är inte mitt problem så därför ödar jag inte mer tid och känslor på det utan kastar det i backen och går vidare framåt."

Som ledare i en bred koalition med Jarnvalls sverigedemokrater och Holtstads liberaler och alla däremellan vill det till att ha ett brett anslag; även om man har en tydlig riktning. När Svedahl försvann blev Jarls styre lite mindre vilt och oberäkneligt; det kan hon leva med. När Sjöberg försvann blev styret lite mindre erfaret, plikttroget och moraliskt; det kan vara svårare att leva med i längden.