Jag läser Per Gunnar Edebalks nya bok om "Gustav Möller - en legendarisk socialpolitiker." (Arkiv förlag 2021) Per Gunnar Edebalk forskar om socialpolitikens historia och är seniorprofessor vid Socialhögskolan på Lunds universitet. Han har djupa kunskaper, långa linjer i tankarna, stor politisk förståelse och han har sedan tidigare en rik produktion av böcker om bland annat arbetslöshetsförsäkringen, äldreboenden och inte minst om hur "Välfärdsstaten träder fram" i Sverige från mitten av 1880-talet och fram till 1955. Boken om socialpolitikern/socialministern Gustav Möller är ett fylligt dokument om socialdemokratins utveckling på det socialpolitiska fältet under en mycket händelserik tid. 1949 - skriver Per Gunnar Edebalk - konstaterade Möller att den "moderna socialpolitikens fyra huvudpelare hade rests." Med detta menade han folkpensioneringen, obligatorisk sjukförsäkring, barnbidrag samt en allmän bostadspolitik. Själva fundamentet för socialpolitiken och för den "medborgerliga tryggheten är den fulla sysselsättningen", enligt Gustav Möller. Att läsa Per-Gunnar Edebalks bok är en lärorik njutning. Framförallt påminns jag om grundbulten för den socialdemokratiska konstarten: Motståndet mot fattigvården. Insikten från de tidigare generationerna som likt Gustav Möller ofta växt upp i fattigdom och elände var att socialpolitiken framförallt ska vara generell - arbete och bostad - och inte direkt riktad mot de fattiga. Politik som riktar sig direkt till de fattiga riskerar nämligen att permanenta fattigdom eftersom försörjningsincitamentet är fortsatt fattigdom/arbetslöshet. Möller föddes i Malmö 1884. Pappan som var smed dog samma år som Gustav föddes och modern avled när han var 14 år. Ett "offer för hårt arbete och en alltför mörk och fuktig bostad", skriver Edebalk. Senare skulle Möller deklarera att "den bedrivna socialpolitiken haft riktmärket att förhindra uppkomsten av sådana öden som min mors."

Här finns viktiga lärdomar och insikter för dagens socialdemokrati. Socialpolitiken har tappat kraft inom partiet. Vilket till dels naturligtvis beror på vunna framgångar och segrar. Välfärdsstaten är utbyggd och generös. Inget snack om den saken. Däremot famlar S i synen på de fattiga; idag i huvudsak migranter från Mellanöstern och Afrika. Alltför mycket av politiken har karaktären av - för att uttrycka det lite grovt - riktade bidrag för fortsatt fattigdom och utanförskap. Här behövs istället - naturligtvis vid sidan av en mycket begränsad invandring under många år framöver - en mer generell socialpolitik byggd på Möllers fundament om full sysselsättning.