Ulrika By är reporter på Dagens Nyheter. Envetet och initierat gräver hon i de unga kriminella männens liv och leverne i Stockholm. Hon kastar ljus över en av samtidens riktigt mörka samhällsproblem: Sverige har under det senaste decenniet blivit det land i Europa där näst flest unga män har skjutits ihjäl. Vilket Brottsförebyggande rådet berättade om i en rapport 26 maj.   

Rapporten väckte med rätta stor uppmärksamhet. Var man startar sin tankeprocess har emellertid stor betydelse. Rekord i antal ihjälskjutna unga män är sannerligen en samhällsutveckling som kräver sina egna tankar och åtgärder. Den andra sidan av myntet är dock inte på något sätt muntrare: Sverige är ett land som huserar ett rekordstort antal unga mördare med skjutvapen i händerna. Vilket kräver ett annat slags tankar och åtgärder. Mordoffer och mördare är förvisso oftast delar av samma miljöer och personkretsar. Men att bunta ihop mördare och mördade till något slags gemensam vårdsocialkriminell utmaning är absolut inte att rekommendera. Rediga tankar om brottsoffer, gärningsmän, ansvar och straff riskerar att ersättas av en tankemässig sörja.

På nationaldagen 6 juni publicerade Dagens Nyheter ett reportage från Botkyrka i södra Stockholm där Ulrika By rapporterade om att kommunens socialtjänst anmält sig själva till Inspektionen för vård och omsorg - IVO. Botkyrka kommun anklagar sig själva för ett "allvarligt missförhållande" som ledde fram till att en kriminell 18-åring sköts ihjäl trots att han vid tiden för mordet var omhändertagen av Botkyrka kommuns socialtjänst. 

I sin anmälan skriver kommunen att man saknar "rutiner och kompetens beträffande hanteringen av komplexa lvu-ärenden med koppling till grov kriminalitet”. Det är givetvis bra att kommunen öppet och utan knussel talar om sina problem och visar en vilja att bli bättre. Men i grunden är det ju tveklöst så att det riktigt "allvarliga missförhållandet" i det här sammanhanget är att socialtjänsten på hemmaplan förväntas hantera dödlig gangsterkriminalitet på ett nöjaktigt sätt. Inte ens statliga ungdomshem kan skydda sina placerade. I augusti 2020 fritogs under vapenhot mot personalen två intagna på Råby ungdomshem. Det här var en gång i tiden sociala problem. Nu är det frågan om grov kriminalitet och åtgärder som utgår från den insikten behöver prioriteras. 

Internationellt polissamarbete har nu givit den svenska rättsstaten möjligheter att ta krafttag mot mördarna i gangstergängen. Jag hoppas staten visar sig vara vuxen uppgiften. Kommunernas socialtjänster ska inte ta över fängelsernas jobb.