Vänsterpartiets kongress pågår under helgen. Huvudnumret är partiets valplattform; 559 rader där partistyrelsen har ansträngt sig för att hitta och föra fram de bästa argumenten för att rösta på Vänsterpartiet i höstens riksdagsval. 

Valplattformen är en alls inte oäven populistisk pamflett som svämmar över av svartmålning, överdrifter, ensidighet och upprepningar. Språket är vardagligt och direkt i Du- och Oss-form. Tidigare centrala begrepp för en korrekt V-partist som "feminism, antirasism och socialism" är som bortblåsta.Antirasism nämns en gång i en bisats medan feminismen och socialismen inte alls finns med. 

Vänsterpartiet lägger inga fingrar emellan. "Högern, socialdemokraterna och marknaden" har förstört Sverige under de senaste 30 åren: "De som är ansvariga för att det ser ut så här är de politiker och den ekonomiska elit som styrt Sverige. (--)  De massiva skattesänkningar som genomförts av högerpartier och socialdemokrater under många år har resulterat i att det nu finns 350 miljarder mindre per år till välfärden än 1990. (--) Stora delar av välfärden är sönderslagen genom åratal av nyliberal politik." 

De samhällsproblem som är dominanta bland väljarna och i de tre stora partiernas argument och politik; de förekommer knappt i Vänsterpartiets val av lämpliga verkligheter för sin valplattform. Däremot är 70-talsvibbarna tydliga i plattformen. Jag känner mig återbördad till forna dans- och allsångsvrålskvällar med Nationalteaterns progghitlåtar som "Bängen trålar" och "Barn av vår tid."

"Skjutningar" omnämns överhuvudtaget inte. Talas det om invandring så är det i termer av rasism och det enda våld som exemplifieras är att "många unga, särskilt med utländsk bakgrund, som bor i fattiga områden upplever övervåld från Polisen." 

I kontrast till svartmålningens bombastiska överdrifter framstår däremot vänsterpartiets åtgärdspaket som massivt modesta: "Vi behöver bygga ett delvis nytt samhälle, och det ger oss också möjlighet att rätta till mycket av det som var fel i det gamla", skriver partistyrelsen i sitt förslag till valplattform. Revolutionärer göre sig icke besvär.

Valplattformen är ett slags mix av tidig SD-retorik:"Det är bara vi som säger sanningen" och tidigare nymoderatism: "Nu tar vi av pärlhalsbanden." Det sanningssägande vänsterpartiets pärlhalsband är feminism, socialism och antirasism som nu göms undan i relikskrinet. Vilket förstås är klokt. Men vad säger de rättrogna på kongressen?