Socialdemokraternas framgångsrikt kroniska försening

"Det är krig och politik som har fördärvat vår jord"; så skaldade Evert Taube i sin visa "Här är den sköna sommar" från 1947.

Här ser vi Evert Taube på Gröna Lunds scen någon gång på 1960-talet. Kanske framförde han "Här är den sköna sommar" vid det tillfället. Och kanske var allsången i så fall extra stark när Taube kom till lilla Karins avslutande strof om sommaren som "jag har lovat dig."

Här ser vi Evert Taube på Gröna Lunds scen någon gång på 1960-talet. Kanske framförde han "Här är den sköna sommar" vid det tillfället. Och kanske var allsången i så fall extra stark när Taube kom till lilla Karins avslutande strof om sommaren som "jag har lovat dig."

Foto: Ragnhild Haarstad/TT

Krönika2024-01-14 13:14
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sången kan tolkas som ett försök från Taube att hylla "freden" (i sommarens förklädnad) som äntligen kommit efter andra världskrigets slut. Krig och politik har nämligen även förmågan att förbättra vår jord. Vilken den sura omgivningen i Evert Taubes visa inte ville höra talas om. Krigspolitikens tidsanda hade ännu greppet över tankar och känslor. Men det skulle komma att ändra sig. Flera gånger dessutom. Tidsandor är sådana. Den som vill försöka förstå sig själv och sin samtid behöver vara redo för ett par tre tidsandeskiften under sitt aktiva liv. 

Amanda Sokolnicki är politisk redaktör på Dagens Nyheters ledarsida. Söndagen 14 januari småskällde Sokolnicki på Socialdemokraterna och hävdade att partiet är "kroniskt försenade" visavi tidsandan: "När de väl hunnit ikapp tidsandan är samhället redan på väg vidare."

Det är en riktig iakttagelse av Amanda Sokolnicki. Att vara "kroniskt försenad" är ett socialdemokratiskt adelsmärke. Partiet enades tidigt i sin mycket snabba framgångssageuppbyggnad under förra seklets första decennier om att inte vara något slags upplyst förtrupp som skulle visa folket vägen mot det nya samhällets härligheter. 

Socialdemokraterna lät folkhemmet överflygla klasskampen. Vilket påtagligt ändrade tempot i politiken. Klasskamp ansågs behöva våghalsiga frontspringare medan folkhemmet mer efterfrågade kloka och erfarna kvinnor och män som förstod att "hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan." Klassamhällets orättvisor skulle steg för steg utjämnas genom en utbyggnad av ett samhällshem utan "kelgrisar och styvbarn." 

Socialdemokraterna skulle inte vara först eller sist i tidsandan utan helst befinna sig någonstans i mitten; där de allra flesta människor befinner sig. 

Att vara "kroniskt försenad" är kort sagt en grundläggande och nedärvd socialdemokratisk framgångsfaktor. Liberaler till höger och vänster har lite svårt att förstå det där. De krigar helst i fronten eftersom de gärna tror att "sanningen" (om än inte väljarna) finns där. 

Vänta-och-se attityden inom S leder ofta till att partiet kommer lite fel men mera rätt när det lackar till val. Vilket är förklaringen till S långa regeringsinnehav. Utan regeringsinnehavet är det lite knackigt. Man jagar efter tidsandan lite mer hetsigt än annars. Det ändamål som helgar medlen är dock det gamla vanliga; att återigen och med den kvardröjande tidsandans instämmande likt Evert Taubes liten Karin kunna utropa: "Se, här är den sköna sommaren som jag har lovat dig"."