Ardalan Shekarabi, statsråd i Magdalena Anderssons övergångsregering och blivande gruppledare för S i riksdagens justitieutskott, gjorde debut som författare och förlaget bjöd in till en mottagning på Jernkontoret vid Kungsträdgården i Stockholm. Jag var där. Shekarabi är uppenbart en mycket populär person; den gamla slitna frasen "Alla var där" kommer väl till pass för den som vill beskriva tillställningens karaktär med några få ord.
Ardalan Shekarabis debutbok har titeln "Korsvägar". (Jag har ännu inte läst boken. Min plan var att köpa ett exemplar vid tillställningen. Men de tillgängliga böckerna tog snabbt slut. Så jag återkommer om själva boken. Och uppehåller mig istället vid rubriken.)
"Korsvägar" är nämligen en bra bild och en fin startpunkt för en diskussion om socialdemokratin här och nu. Att förlora regeringsmakten är naturligtvis alltid en hård smäll för Socialdemokraterna. Partiet har under det senaste seklet haft betydligt fler valdagskvällar som slutat med konstaterandet att "vi sitter kvar" än liknande kvällar som ändat med avgångsbesked från partiledaren. Inom Socialdemokraterna finns naturligtvis ingen annan ambition för framtiden än att försöka upprätthålla en minst lika god balans mellan framgångar och förluster i kommande val.
Korsvägen här och nu för S är att försöka göra något bra och bättre av tiden i opposition än tidigare. Stämningen på Jernkontoret under kvällen med Ardalan Shekarabi antyder att något sådant kan ligga inom det möjligas gräns. Partiet förbättrar sitt valresultat i riket och går även framåt i många kommuner. Socialdemokratin visade även upp en förmåga att bryta in i nya väljargrupper i städerna samtidigt som man gott och väl höll sin ställning som största parti för väljarna i LO-yrken. En mängd nya och lite yngre riksdagsledamöter får chansen att visa vad man går för i rollen som gruppledare ute i riksdagsutskotten. Ardalan Shekarabi ges till exempel det stora förtroendet att leda S i justitieutskottet; där de tunga frågorna om insatser mot gangsterkriminaliteten ska hanteras. Under tiden i opposition tror jag även det finns goda skäl för S att öva sig i partnerskap inför kommande valdagskvällars prövningar.
Vid en annan korsväg visar LO vägen. Byggnads ordförande Johan Lindholm och LO: s ordförande Susanna Gideonsson säger klart och tydligt att det nu är dags att lämna "aldrig-linjen" visavi SD. LO behöver naturligtvis företräda sina medlemmars intressen gentemot en regering där SD är i underlaget och har ordförandeposten i Arbetsmarknadsutskottet. S bör följa sina grundare i LO vid korsvägen.