Miljöpartiet är ett konstigt parti. Partiet är förvisso väldigt omhuldat i media. Men i de breda folkliga lagren anser runt 95 procent av människorna från 18 år och uppåt att Miljöpartiet är så konstigt att man inte vill rösta på det partiet. Små partier är kort sagt konstiga just därför att de är små. 

I väljarnas ögon - som ju är de som bestämmer i en demokrati - är således de tre minst konstiga partierna Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. I de partierna flockas stora mängder människor av en rad olika kynnen och med varierande tycke och smak. Här finns en rad "flytande åsikter och positioner" som kan förändras och korrigeras utifrån politiska behov. Sådant känner vi människor igen hos oss själva; livet kräver anpassningar och kursändringar då och då. 

Miljöpartiets nya språkrör på den manliga sidan heter Daniel Helldén. Han framstår som "allmängrön" och verkar inte vara överdrivet blyg inför samröre med övriga partier. Han valdes dock med endast en rösts marginal på MP: s kongress för några dagar sedan. I sitt första tal till partiet slog Helldén därför fast att "näringslivet inte vill ha kärnkraft, att det inte kommer att byggas ny kärnkraft och att MP kan regera med Socialdemokraterna eftersom S i regeringsställning inte kommer att bygga någon kärnkraft."

Helldén ägnar sig här åt ytterkantssvammel för internt bruk. "Näringslivet" i form av energikrävande företag/företagare är mycket pragmatiska vad gäller kraftkällorna. Om elen kommer från turbiner som skapar elektricitet genom vind, sol, vatten, uran (eller vad det nu kan vara); är en andrahandsfråga för varje vettig person i och utanför näringslivet. Fossilfritt är dagens lösen; det har de flesta tagit till sig. Den som eftersträvar ett nationellt hållbart och alltid tillgängligt energisystem inser också betydelsen av "baskraft"; elproduktion där människan och inte vädret trycker på av- och på-knappen. Och där står ännu uranet i en klass för sig. Det kan ändras. Men det har inte ändrats än. Därför är kärnkraft en väsentlig del av energimixen framöver. 

Sett från ett socialdemokratiskt perspektiv är det sämsta med allt det här att S riskerar att dras in i MP: s interna svammel om energi. Det vill till att S förmår att hålla klimatfanan högt om det i framtiden åter blir dags för regeringsförhandlingar med konstiga partier.